Praktisk Solidaritet

Menu
Stöd oss

Vinnaren av novelltävlingen!

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 7 juli 2023 Dummy category / Second category Dela en novell framtagen av Kajsa Segle, 27 år, för informationsprojektet Skriv Agera Reagera – unga konstutövare väcker debatt om mänskliga rättigheter i Europa.  Du kan också läsa novellen och ta del av vad som händer inom projektet på Skriv Agera Reageras hemsida.  Den här morgonen såg den lilla kvartersbutiken inte ut som vanligt. Stora delar av skyltningen saknades och blommorna som senast i går stått vid dörren var borta. Om det inte varit för öppetskylten i fönstret hade Lina trott att det var stängt. Innanför dörren blev hon genast tilltalad av gubben bakom kassan: “God morgon. Vad kan jag hjälpa till med en speciell dag som denna?” Inte heller här inne såg det ut som vanligt. En del av varorna var inte på sina vanliga platser och här och var stod hyllor tomma. “Håller du på att organisera om?” frågade Lina. “Självklart måste jag det. Du har väl hört talas om förbudet?” “Vilket förbud?” undrade Lina som inte hade någon aning om vad han pratade om. Gubben lutade sig fram och signalerade åt henne att komma närmare. Han nästan viskade: ”Färgen gul är förbjuden. Bra va?” När han inte fick reaktionen han hoppats på förklarade han:  “Du förstår, i alla dessa år har vi misstagit oss. Men äntligen har vi blivit ledda i rätt riktning. Vilket bra initiativ av staten! Att jag själv aldrig kommit på tanken.”  Lina började granska butiken upp och ner. Inget var gult. Inte en enda konservburk, servett eller tändsticksask. Gubben såg vad hon gjorde och sade: ”Innan producenterna av varorna hunnit anpassa sig efter de nya reglerna har vi förstås gjort oss av med en del av sortimentet. Lite förlorade intäkter är det värt. Tänk att vi haft så fel!” Lina gav gubben ett artigt leende och lämnade butiken utan att köpa något. Han hade gått och blivit galen. Ingen skulle väl få för sig att förbjuda en färg? Hon började promenera längs gatan och söka med blicken efter något gult, som för att motbevisa det hon just hört. Hon stötte på en orange husfasad och en röd dörr. En fotgängare iklädd militärgrön jacka. Svarta handskar, ljusblå himmel och en grön skylt. När hon var nära att ge upp såg hon en kvinna som bar på en gul halsduk. Lina, som vanligtvis inte pratade med främlingar, tog genast kontakt med henne. ”Du har en gul halsduk!” slängde hon ur sig. Kvinnan blängde på Lina och sade: ”I handen ja, men inte på mig. Man måste ju få slänga sina gula prylar innan förbudet träder i kraft, begriper du väl? Kvinnan traskade vidare med bestämda steg. Lina stirrade efter henne. Då kom hon ihåg själva anledningen till att hon gått ut den här morgonen. Hon skyndade sig tillbaka till butiken. ”Redan tillbaka?” sade gubben. ”Jag glömde köpa ägg.” Hon gick till hyllan där äggen brukade stå men fann den tom. Innan hon hann fråga sade gubben: ”Du förstår, vi kan ju inte sälja ägg. De innehåller äggulor.” ”Har ni några ägg utan gulor?” sade Lina, som insåg hur dum frågan var först när hon hade ställt den. ”Du menar äggvitor?” sade gubben. Han försvann in i ett rum bakom disken och kom tillbaka med några frysta påsar som han lade på disken. Lina tyckte innehållet i påsarna såg på gränsen till ljusgult ut. Kanske hade gubben kommit på liknande tankar för han stod och stirrade på påsarna i några sekunder. Sedan sade han: ”Det blir 34 kronor.” När Lina kom hem hörde hon genast mammas raspiga röst. ”Varför tog det sån tid?” ”Jag fick bara tag på äggvitor. Äggulor är tydligen förbjudna nu.” Lina lade fram påsarna hon köpt i butiken. ”Bara så där?” undrade mamma. ”Bara så där. Förresten gäller det allt annat gult. Jag tror vi måste rensa här hemma och slänga lite saker.” ”Cigaretter är väl inte förbjudna?” sade mamma. ”Så länge de inte är gula antar jag. Men akta så att tänderna inte gulnar på dig.” Det som var menat som ett skämt kändes plötslig inte så roligt. Tänder kan väl inte förbjudas? ”Nu har de gått för långt. Någon borde minsann säga statsministern ett och annat”, sade pappa vid köksbordet. Mamma satt och rökte ut genom fönstret, fullständigt oberörd. ”Varför gör du det inte själv, pappa?” sade Lina. ”Jag? Nej det vore nog ingen bra idé.” Pustningarna blev till mumlingar. Så blev det alltid när man påminde pappa om att ta tag i sina egna klagomål. Lina, som normalt åt ägg om mornarna, visste inte vad hon skulle göra med sin sakta tinande äggvita och övergav den för en bit bröd. Efter att ha dunkat sin frysta äggvita i bordet några gånger följde pappa Linas exempel. ”Jag tror vi får göra maräng av de här”, sade han och såg nöjd ut över sin problemlösningsförmåga. Ur TV:n följande morgon: Kära medborgare! Härmed inleds den ärofyllda perioden av att för gott förinta fiendens färg. Det hela uppskattas ta en vecka. Den som efter den 28 maj påträffas med innehav av gult kommer att bli gripen av den nya färgpolisen och fängslad för förräderi. Det kommer inte heller vara lagligt med någon form av samröre med innehavare av gult, och den som har information om misstänkt förräderi måste anmäla det. Hjälpsamma tips kan komma att belönas. Väl framme vid postkontoret innan dagens skift såg Lina att allt gult strukits över med svart markeringspenna. Inklusive håret på blondinen som poserade på ett skönhetsmagasin. Allie var tidig. ”Är det du som strukit över det här?” sade Lina om skönhetsmagasinet på disken. Allie nickade. ”Mest för att inte få problem.” Hon verkade mer intresserad av att fila sina naglar än vilka färger som förbjudits. Lina uppmuntrades av hennes likgiltighet. Kanske var det inget att ta på stort allvar. Lite överstrykningspenna här och slänga några prylar där så var det fixat. Men hon förstod inte varför någon skulle vilja förbjuda en färg. ”Vet du varför de förbjöd gult och inte någon annan

104 organisationers uppmaning till regeringen

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 16 juni 2023 Dummy category / Second category Dela Ett effektivt bistånd kräver långsiktighet Svensk biståndspolitik har potentialen att ta ett helhetsgrepp på global utveckling, och då är det viktigt att låta effektivitetsprinciperna och biståndets mål styra. Det är människor som lever i fattigdom och under förtryck som ska stå i fokus när biståndet utformas – ingenting annat. Tyvärr pekar mycket mot att politiska prioriteringar med andra syften får stort inflytande över biståndet framöver. Det är oroande. I en ganska påskyndad process tar regeringen nu fram en reformagenda för biståndet. Civilsamhällesorganisationer har blivit ombedda att skicka sina inspel för ett mer effektivt och transparent bistånd, men samtidigt har vi inte fått ordentliga svar på våra frågor om var regeringen ser brister i effektivitet eller transparens i dagsläget. I stället har biståndsminister Johan Forssell och hans statssekreterare signalerat i olika uttalanden att biståndet ska läggas om för att fokusera mer på bland annat handel och stöd till Ukraina. Givetvis ska Sverige ge ett generöst stöd till Ukraina, och handel är redan idag en del av utvecklingssamarbetet. Men dessa prioriteringar leder inte i sig till ökad effektivitet eller transparens. Om fokuset på handel innebär svenskt exportfrämjande snarare än att stötta lokalt företagande, och fokuset på Ukraina innebär sänkt stöd till andra områden snarare än ett extraordinärt stöd, så riskerar de snarare att leda till motsatsen. Vi är 104 organisationer som är medlemmar i ForumCiv. Tillsammans samlar vi en mångfald av perspektiv och kompetens från de olika områden inom utvecklingssamarbetet som just vi är experter på. När vi kommer med inspel utgår vi från vad vi vet är en av de viktigaste ingredienserna för ett lyckat bistånd – långsiktighet. Här följer några av våra många förslag för ett verkligt effektivt och transparent bistånd: Följ de etablerade effektivitetsprinciperna. Givarländer, civilsamhälle och lokala partners har enats om principer för effektivt utvecklingssamarbete. Dessa förordar bland annat lokalt ägarskap, transparenta och pålitliga partnerskap med civilsamhället och tydligt fokus på de mest utsatta. Ett livskraftigt civilsamhälle är en förutsättning och ett uttryck för fria, hållbara och demokratiska samhällen. Stöd genom svenska civilsamhällesorganisationer kan skapa verkliga hävstångseffekter i biståndet; en del av det utvecklingssamarbete som svenska organisationer bedriver tillsammans med lokala samarbetsorganisationer innebär också att bygga upp kapaciteten i de lokala organisationerna, för att göra dem mer självständiga. Att stödja lokalbaserad kommunikation och resultatspridning har stor potential att stärka biståndets effektivitet och transparens. Denna typ av kommunikativt arbete kan visa upp det svenska biståndets goda resultat samtidigt som det belyser de behov som finns. På så sätt samlar vi viktigt underlag för att kunna forma biståndets framtida inriktning ännu bättre. Under våren 2023 gjorde OECD:s biståndskommitté, DAC, en uppföljning av svenskt bistånd. Där konstaterades bland annat att regeringen skulle göra gott i att ta vara på civilsamhällets insikter. DAC har dessutom genomgående framhållit svenskt bistånd som särskilt effektivt och transparent, vilket får oss att undra: är det nödvändigt att tvinga fram stora omläggningar för sakens skull? Häri ligger vårt kanske viktigaste medskick till regeringen: ett effektivt bistånd kräver långsiktighet. Vi vill att regeringen tar vår oro och våra råd på allvar och utformar reformagendan på ett sätt som bekräftar att Sveriges bistånd även fortsättningsvis är ett av de mest effektiva. Det finns annars en risk att svenskt bistånd tappar fokus och glömmer bort att det är människor som lever i fattigdom och under förtryck som ska stå i fokus när biståndet utformas – ingenting annat.   A Non Smoking Generation  Acting for change ActionAid Sweden Adoptionscentrum Afarvänner i Sverige Afrikagrupperna Afrosvenskarnas riksorganisation Albanska Föreningars Union i Sverige ALEF, Adult Learning and Empowerment Facilitators Amazon Watch Sverige Amazonasföreningen Arkitekter Utan Gränser Assistance sociale aux veuve et orphelins Sweden Barnens Rätt i Samhället Barnfonden Insamlingsstiftelse Bishozi International Program Björkåfrihet BLLF Sweden – Front mot slaveri Centerpartiets Internationella Stiftelse Centralasiengrupperna Children’s Home Chinland Development & Research Society Clowner utan Gränser Community for Justice Daryeel Association Demokrati utan gränser Fair Action Farmaceuter utan Gränser Fonden för mänskliga rättigheter Friends of Kabondo Färnebo folkhögskola Föreningen Framtidsjorden Föreningen för solidaritet och utvecklingsfrågor Föreningen Palmeras Vänner Gambiagrupperna Green Forum I Love Venezuela Sweden Inclusive Business Sweden Insamlingsstiftelsen Kurdiska Röda Solen Intacts vänner Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet IOGT-NTO Jordbro IOGT-NTO REGNBÅGE Jakobsbergs Folkhögskola Jordens Vänner Järva Demokrati och Utvecklingsförening Kibera Children Education Kids Future Kultur och Fritid Föreningen Kvinnor för fred Latinamerika i Centrum Latinamerikagrupperna LSU – Sveriges ungdomsorganisationer Lyssnare Utan Gränser Muslim Aid Sweden MyRight – Empowers People with Disabilities Nationella kommissionen för mänskliga rättigheter Chile-Sverige O.S.T. Outgrowers Sverige-Tanzania One-Hand Operation 1325 Organization of Sierra Leoneans in Sweden Palestinagrupperna i Sverige PeaceWorks Sweden Praktisk Solidaritet Project Playground Fundraising Foundation Rajo Swesom Regnskogsföreningen Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter, RFSL Riksförbundet narkotikafritt samhälle, RNS Rotary Doctors Sweden RUFF Run for the future Rörelsefolkhögskolornas Intresseorganisation Save Somaliland Children Organisation Skånes horn av Afrika förening Smart International Somali Intellektuell Banadir Förening Somali Society Relief Development and Advocacy Somalia International Rehabilitation Centre Somaliska Institutet för Demokratiska Alternativ Somaliska Ungdomsnätverket i Eskilstuna Somali-Swedish Researchers Association SpringAid International Development, Sweden Stiftelsen Kulturarv utan Gränser Svalorna Indien Bangladesh Svalorna Latinamerika Svenska Burmakommittén Svenska FN-förbundet Svenska Palestinakommittén Svenska Västsaharakommittén Svensk-Tanzaniska Föreningen Svensk-Tibetanska Skol- och Kulturföreningen Swedish Asssociation for Economical Liberation in the Gambia SWEDO The Hunger Project Sverige Togo kommittén för demokratins överlevnad Vi-skogen Vänsterns Internationella Forum Waabari Waamo Social Development Organization War Child World’s Children’s Prize Foundation Yennenga Progress Zelmerlöw & Björkman Foundation Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter

Överleva på glädje

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 14 juni 2023 Dummy category / Second category Dela Min tid här i Colombia börjar att dra sig mot sitt slut, nästan fem månader som jag tillbringat i Cali i västra Colombia, har rusat förbi men lämnat mig med så mycket glädje och insikter samt påmint mig återigen om det jag finner mest definierande denna kontinent – glädjen och hur livsviktig den är. Cali är en stad där man får vara lite på sin vakt när det gäller sina värdesaker. Det gäller mest att inte flasha med telefonen öppet gå gatan eller med mycket kontanter för om du har otur swishar en motorcykel förbi dig och du blir av med sakerna. Eller så blir du rånad på gatan när mörkret har fallit. I vilket fall gå aldrig ensam, och speciellt aldrig ensam när det är mörkt.  Så här lät det när jag först kom, det var mycket varningar om hur, var och när jag kunde röra mig. Inte ens genom den lilla parken vid mitt hus kunde jag gå ensam, och då menar jag verkligen lilla! Jag hade aldrig tidigare varit i Colombia men hört att personrån är väldigt vanligt av andra som rest hit men jag var inte beredd på den väldiga ”var försiktig” och ”gör inte si eller så” kommentarerna. Till en början påverkade det mig till en stor del. Jag kände verkligen hur misstron mot människor växte. ”Lås alltid dörren”, ”lämna aldrig grinden öppen”, jag menar, det var nog lite av en chock hur stor del av vardagen handlade om att vara beredd på att någon vill stjäla något från dig. Med tiden i Cali och alla möten med nya personer, kollegor och vänner började jag tänka så mycket denna kontrast som jag dagligen upplevde. Caliborna är otroligt vänliga, du frågar efter en viss adress och det nästa skjutsar dig dit! Det är alltid hjälpsamma och behandlar dig som du vore en del av deras vänskapskrets. Om du har ett problem hjälper dig att lösa det och alltid med ett leende. Det delas så mycket skratt mellan okända att man tror alla är vänner! På kontoret ges det alltid tid att höras hur alla mår, att fråga personen hur den har haft det och ta sig tiden att lyssna är något som under alla omständigheter respekteras. Det är som att lägga dagens ribba, börja med solidaritet och medmänsklighet. En kontrast från Svea där man rusar in på jobbet och inom två minuter ha hämtat kaffet, satt på datorn och är redo för att jobba medans man under samma 120 sekunder hunnit hälsa på alla genom hej, hej hur är de? utan att knappt höra vad någon svarat.  Efter en tid hittade jag balansen med att fortsätta vara försiktig men att inte misstro varje människa. Man får känna in personen helt enkelt, om det är vid fiket, taxin eller på gatan. Till största delen delar man stunder med en godhjärtat vänlig person och det är varje sådant möte som förgyller vardagen. Det skrattas så mycket både på jobbet och gatan,  ja överallt! Att vara en människa med känslor och framföra allt visa dem ges det så mycket rum till. Den energin och omvårdnaden som jag ser människor ge till personer omkring sig, oavsett kända eller okända, är magisk. Med det sagt är vardagen inte lätt för alla här i Cali, det finns stora klyftor mellan befolkningen – folk med senaste jeeparna och andra som säljer minttabletter för några ören vid rödljusen. Men oavsett möte upplever jag en stor vänlighet och många äkta leenden. Är det så att man kan överleva på skratt och glädje? Till stor del tror jag det, troligtvis förlänger det i alla fall livet och helt säkert förhöjer det i alla fall livskvalitén. Martina Aarre-Ahtio, praktikant  Martina och deltagare i Politiska Feministiska skolan

Barns rättigheter och skydd mot våld: Vad vi behöver veta om situationen i Bosnien och Hercegovina

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 9 juni 2023 Dummy category / Second category Dela Bosnien och Hercegovina är ett land som genomgått betydande förändringar sedan kriget på 1990-talet. Trots framsteg inom flera olika områden, fortsätter utmaningar att existera när det gäller barns rättigheter och skydd mot våld. Sandra Sasaroga, praktikant hos Nova Generacija i Banjaluka, undersöker situationen med barns rättigheter och det utbredda problemet med våld mot barn i Bosnien och Hercegovina.  Bosnien och Hercegovina är ett land som genomgått betydande förändringar sedan kriget på 1990-talet. Trots framsteg inom flera olika områden, fortsätter utmaningar att existera när det gäller barns rättigheter och skydd mot våld. Sandra Sasaroga, praktikant hos Nova Generacija i Banjaluka, undersöker situationen med barns rättigheter och det utbredda problemet med våld mot barn i Bosnien och Hercegovina.  Barns rättigheter är grundläggande mänskliga rättigheter som är särskilt utformade för att skydda barn och säkerställa deras välstånd. De omfattar rätten till liv, överlevnad, utveckling, skydd och deltagande. Trots att Bosnien och Hercegovina har undertecknat och ratificerat internationella konventioner om barns rättigheter, som FN:s barnkonvention, kvarstår utmaningar när det gäller att omsätta dessa rättigheter i praktiken.  Våld mot barn är en allvarlig fråga som påverkar deras fysiska och psykiska hälsa samt möjlighet till utveckling. Tyvärr är det ett utbrett problem i Bosnien och Hercegovina. Enligt en rapport från Unicef har omkring 85 procent av barnen i landet utsatts för någon form av våld. Detta kan vara fysisk bestraffning, sexuellt våld, mobbning eller emotionell misshandel.  Fysisk bestraffning av barn är fortfarande vanligt förekommande i hemmen, trots att det är olagligt enligt nationell lagstiftning. Många föräldrar anser att fysisk bestraffning är en acceptabel form av disciplinering och används som ett sätt att uppfostra sina barn. Detta innebär att barnen inte ges möjlighet att uttrycka sin åsikt eller delta i beslutsfattanden som påverkar dem.  Sexuellt våld mot barn är en annan allvarlig form av övergrepp som förekommer i Bosnien och Hercegovina. Detta inkluderar sexuella övergrepp, barnpornografi och människohandel.  Det är viktigt att notera att sexuellt våld mot barn är ett mycket underrapporterat brott på grund av rädsla för stigmatisering och brist på medvetenhet om rättigheterna hos både barn och vuxna.  Barn som utsätts för våld riskerar att drabbas av långsiktiga fysiska, psykiska och sociala påföljder. Det påverkar deras utbildning, deras möjligheter att delta i samhället och deras förmåga att bygga meningsfulla relationer. Det är därför avgörande att stärka skyddet av barn och arbeta för att förebygga och bekämpa våldet mot dem. För att förbättra situationen med barns rättigheter och bekämpa våld mot barn i Bosnien och Hercegovina krävs en helhetsinriktad strategi. För det första behöver landet stärka sin lagstiftning och säkerställa att befintliga lagar och internationella konventionen om barns rättigheter efterföljs effektivt. Det är också viktigt att öka medvetenheten bland allmänheten om barns rättigheter och de skadliga effekterna av våld mot barn.  Dessutom bör det finnas lämpliga mekanismer för att rapportera och hantera fall av våld mot barn. Detta kan inkludera upprättandet av särskilda enheter inom polisen och rättsväsendet  för att hantera dessa frågor samt att säkerställa att barn som har utsatts för våld ges tillräckligt med stöd och skydd.  Civilsamhället spelar en viktig roll i att främja barns rättigheter och bekämpa våld mot barn. Organisationer och icke-statliga aktörer kan arbeta för att höja medvetenheten, erbjuda stöd och skydd till utsatta barn och deras familjer samt driva förändring genom lobbyarbete och påverkansarbete. Ett exempel på en sådan organisation är Nova Generacija i Banja Luka som ständigt arbetar för att främja barns rättigheter genom olika projekt. Organisationen arbetar tillsammans med barn som är utsatta för våld och tillhandahåller psykologiskt stöd samt utbildningar kring deras rättigheter.  Slutligen är det viktigt att notera att en förbättring av barns rättigheter och skydd mot våld är en kontinuerlig process. Det kräver engagemang och samarbete från regeringen, civilsamhället, utbildningsinstitutioner och samhället som helhet. Endast genom att arbeta tillsammans kan det skapa en trygg och säker miljö för alla barn i Bosnien och Hercegovina. Text och bilder: Sandra Sasaroga, praktikant genom Praktikantprogrammet 2023. 

ARTivismo – när kreativitet och motstånd smälter samman

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 13 mars 2023 Dummy category / Second category Dela Blenda Andersson och Josephine Biro åkte till Colombia för att göra praktik hos Praktisk Solidaritets  samarbetsorganisation Corporación para el Desarrollo Regional (CDR) i staden Cali, under hösten 2022.  Som praktikanter följde de projektet “Vivir en paz desde la co-inspiración comunitaria” (att leva i fred genom inspiration från gemenskap). Projektet implementeras av CDR och har fokus på kvinnors rättigheter, jämställdhet och feminism. Här är praktikanternas berättelser och lärdomar kring CDRs arbete med feministisk aktivism genom kreativa uttryck, det som på spanska kallas för ARTivismo. ARTivismos är en del av den feministiska utbildningen i projektets Politiska Skola och syftar till att erbjuda kreativa inslag och verktyg som ett komplement till de teoretiska delarna i utbildningen.   Ordet ARTivismo är en sammanslagning av orden arte och activismo, på svenska konst och aktivism. Projektet har arbetat med en rad olika kreativa inriktningar i form av kurser som deltagarna har fått välja utifrån intresse.   Under 2022 har följande konstinriktningar erbjudits: Teater, dans och musik, urban konst med inslag av graffiti och muralmålningar, terapeutisk konst, trumlektioner och en örtskola där deltagarna har arbetat med kryddor, örter och blommor i läkande syfte.   Som praktikanter har vi i vår introduktion till CDRs projekt deltagit på alla inriktningar. Därefter fick vi välja två inriktningar var, som vi följde under en längre tid för att kunna fördjupa vår förståelse för konstformen och relationen till deltagarna och lärarna. Josephine valde teater och terapeutisk konst, Blenda deltog i dans och urban konst. Som praktikanter har vi deltagit i ARTivismos på samma villkor som övriga deltagare. Teater för att lyfta feminismen Teaterlektionerna leddes av en utbildad skådespelerska och regissör. Tack vare hennes kontakter har lektionerna ägt rum på en riktig teater, La Concha, med riktig scen och ljussättning. Tolv personer deltog.    Teaterlektionerna har bestått av olika improvisationsövningar för att lära känna och utforska kroppen och skapa rörelse på olika sätt, i grupp och individuellt. Utöver olika improviserade övningar förmedlade läraren teoretisk kunskap om scenens olika utrymmen, exempelvis hur man ska möta en publik, hur en historia byggs upp och hur tempoväxlingar, kroppsliga uttryck och röst är olika verktyg både på och utanför scenen.   Lektionerna hade tydliga inslag av att sätta kvinnorna i fokus och att lyfta feminismen. Till exempel pratade vi om micromachismos – mansdominans i vardagen – och använde sedan diskussionerna som inspiration till mindre, improviserade scener.   Vid ett tillfälle fick deltagarna sitta i mindre grupper och titta på olika bilder som visade kvinnor i utsatta situationer. Guppen diskuterade därefter olika kvinnoroller och om/hur de är problematiska.   Deltagarna uttryckte en stor igenkänning, att det finns problem med förtryck och att det kan vara utmanande att bryta mönster, normer och roller som tillskrivs kvinnor respektive män.   Teatern har fungerat som ett verktyg för kvinnorna att kunna uttrycka sig och ta plats. Att stå på en scen inför övriga deltagares uppmärksamhet, att prata högt och tydligt när så behövs eller växla tempo i kropp och uttryck, är saker som var ovant för majoriteten av deltagarna.   Då många har upplevt våld och trauman i kroppen har det i vissa övningar varit obekvämt att uttrycka sig fysiskt. Vid samtal med deltagarna i efterhand har många dock berättat att de tack vare teatern lärt sig att ta plats genom att använda sin kropp.   Genom teaterlektionerna skapades en föreställning där deltagare och lärare tillsammans skrivit manus och rollsatt de olika karaktärerna. Pjäsen handlade om en man som köper en kvinnlig docka för att fylla tre olika roller som han anser att en kvinna ska ha: modern, hushållerskan och älskarinnan. I slutet får dockan hjälp att frigöra sig från dessa roller och går in i en ny, kvinnlig gemenskap. Pjäsen visades upp på Politiska Skolans avslutningsceremoni. Känslor och gemenskap genom dans och sång Dans och musik-lektionerna leddes av en musiklärare och en danslärare. Träffarna ägde rum en gång i veckan under fem månader, och samlade mellan 15 och 20 projektdeltagare. Under de första lektionerna introducerades bunde-rytmen, en rytm typisk för Stillahavsregionen. Deltagarna fick lära sig att klappa rytmen i takt och spela på en stor trumma. Bunde är en musikgenre som ursprungligen har afrikanska rötter men som länge funnits i Colombia och traditionellt används vid begravningsceremonier. Följande lektioner gick ut på att lära sig dansstegen till bunderytmen, och därefter bygga på en komplett danskoreografi. Danslektionerna bestod av mycket skratt, glädje och gemenskap, men också av en hel del förvirring och långa diskussioner som ofta uppstod när ett steg i koreografin blivit fel. Flera av deltagarna hade särskilt svårt med koordinationsförmågan. De mera fysiska ARTivismos har varit de aktiviteter som det varit svårast att locka deltagare till. Enligt CDR beror detta på att många är ovana vid att ta plats på scen och använda sig av fysiskt uttryck såsom i dans och teater, därför kan de verka skrämmande. I dansgruppen märktes denna ovana tydligt i början men den blev sakta men säkert mindre betydande då deltagarna blev mer och mer bekväma med varandra och uppskattade den glädje som dansen och musiken skapar. Dansgruppen hade uppvisning vid Politiska Skolans avslutningsceremoni. Till uppträdandet syddes speciella vita blusar med volang, som vi bar med stora kjolar och färgglada huvudturbaner. Trots en hel del förvirring och osäkerhet kring koreografin in i det sista, lyckades gruppen framföra dansen som planerat och det blev ett väldigt känsloladdat och fint avslut för alla inblandade. Deltagarna uttryckte en stor glädje över sitt medverkande i dansgruppen och har verkligen uppskattat gemenskapen och lärdomarna. Vi som praktikanter har fått ta del av ett projekt som inkluderar många olika delar och som har nått ut till väldigt många människor. Vi har fått en unik inblick i en colombiansk gräsrotsorganisation och deras arbetsmetod och fått följa ett projektteam på nära håll under nästan fem månader.   Under vår vistelse i Colombia har vi fått uppleva en hel del kulturkrockar och missförstånd men vi har också fått en väldigt unik erfarenhet där vi på nära håll följt projektets målgrupp och fått stor

Sexuell exploatering snabbast växande formen av våld mot barn och unga

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 29 november 2022 Dummy category / Second category Dela Julianna befinner sig i Sarajevo, Bosnien och Hercegovina, där hon gör praktik på organisationen International Forum of Solidarity–Emmaus. Organisationen arbetar, bland mycket annat, med att förebygga sexuell exploatering av barn och unga på nätet. Här ger hon sin redogörelse för det aktuella ämne som sexuell exploatering online är och ger exempel från sin tid på organisationen. Barn och ungas utsatthet på nätet är ett otroligt aktuellt ämne som inte ser ut att minska i aktualitet. Tyvärr är just sexuell exploatering av barn och unga på nätet en av de snabbast växande formerna av våld mot barn enligt den FN-grundade organisationen End Violence Against Children. År 2021 rapporterades av Internet Watch Foundation (IWF) vara det värsta året hittills när det kommer till bekräftade antal unika internetadresser innehållande bilder och videor av barn utsatta för sexuella övergrepp. Det var en ökning på 374% sedan åren innan pandemin. Att arbeta mot sexuell exploatering av barn är en av EU:s prioriteter gällande organiserad brottslighet. Sexuell exploatering av barn innefattar olika former av sexuella övergrepp. Det kan handla om människohandel med barn för sexuella ändamål, barnprostitution eller barnpornografi och kan ske både fysiskt och online. Övergreppen kan begås med eller utan uttryckligt våld av både vuxna och jämnåriga. Förövaren drar ofta fördel av en maktobalans och använder sig av sin auktoritet, makt, manipulation och/eller bedrägeri. Enligt Barnkonventionen (ratificerad av både Sverige och Bosnien och Hercegovina) är konventionsstaterna i enlighet med artiklarna 34 och 35 skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av våld, sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi. År 2021 tillkom det en allmän kommentar (nr. 25) till Barnkonventionen som handlar om just barns rättigheter i den digitala miljön. Den syftar till att synliggöra och vägleda i staters skyldigheter att säkerställa barns rättigheter och säkerhet online då det visat sig finnas svårigheter i att skydda och tillgodose alla barns rättigheter i den digitala miljön. Kommentaren ger vägledning om åtgärder inom bland annat lagstiftning och beslutsfattande. Att kommentaren har tillkommit visar på det aktuella problem som sexuell exploatering av barn och unga online är. Och att det på många håll finns mycket att jobba på för att ett säkerställande av att barnens rättigheter ska uppnås. Kort om sexuell exploatering globalt Barn spenderar alltmer tid på nätet och de börjar använda internet i allt yngre åldrar. Internet kommer med många fördelar och positiva aspekter, så som möjlighet till kunskap, plattformar att lära sig på och möjlighet att både få nya vänner och bevara kontakten med vänner. Internet innebär tyvärr också stora risker och enligt flera rapporter, genomförda både på global och lokal nivå, har det framkommit att föräldrar har liten kunskap och insyn i vad deras barn gör och kan se på internet (bl.a. Martinsson, 2022; ECPAT International, 2018; ECPAT International & IFS-Emmaus, 2021). Förövarna träffar ofta barnen i chattrum på spel och sociala medier. I groomingfall bygger förövaren upp en tillit och vänskap innan de sexuella aspekterna tillkommer. Bilder och filmer som skickats mellan förövare och offer kan sedan användas för att utpressa barnet till att fortsätta kontakten och att få barnet att låta bli att berätta för någon. Många förövare använder sig av internet för att dela vidare och utbyta bilder och filmer av övergrepp. Förövarna kan komma från offrets egen familj eller utifrån. Under covid-19 pandemin ökade användandet av digitala teknologier och tiden som spenderas online markant till följd av att möten, skolundervisning och kontakt med vänner och familj till stor del förflyttades till att ske digitalt. Pandemin visade sig innebära en stor ökning av sexuell exploatering av barn och unga på nätet. Enligt Interpol och ECPAT ökade bland annat delandet av bilder och filmer på övergrepp inom så kallade ”peer-to-peer” networks, livestreaming av övergrepp, grooming och antalet försök att få tag på material innehållande sexuell exploatering av barn och unga. Hur ser situationen ut i Bosnien och Hercegovina? ECPAT International redogjorde i en rapport 2018 för en studie genomförd i Bosnien och Hercegovina där 623 barns attityder och beteende kopplat till internetanvändning hade undersökts. Undersökningen visade att 48% av barnens föräldrar aldrig hade intresserat sig för vad de gör på internet och 70% uppgav att deras föräldrar inte hade mycket kunskap om just internet och vad det innebär. Nästan hälften av de tillfrågade barnen berättade att de hade fått meddelanden från personer som de inte känner, varav en fjärdedel av barnen uppgav att de svarat på sådana meddelanden och vart tionde barn att de hade haft en livekonversation med en person som de kommit i kontakt med på nätet. Studien visade också att en stor andel av barnen delade sin personliga information, så som bilder, adress och sin skolas namn. 16% av barnen hade ingen kännedom om hur de kan blockera personer på sina sociala medier. ECPAT International och International Forum of Solidarity-Emmaus (IFS-Emmaus) presenterade tillsammans en studie som genomförts 2021 med yrkesverksamma inom socialt arbete och psykologi och som i arbetet mött barn och ungdomar utsatta för sexuell exploatering och våld online. Studien visade att det var en större andel tjejer som anmält sexuella övergrepp och sökt stöd än killar, men att killar också i stor utsträckning är utsatta men i mindre utsträckning anmäler eller söker stöd. De yrkesverksamma uppgav att de möter allt yngre barn som blivit utsatta för sexuell exploatering och övergrepp. En möjlig förklaring som presenteras är att barn i allt tidigare åldrar får tillgång till internet och sociala medier. En av de största riskfaktorerna hos de som redan blivit utsatta är en ”culture of silence” som råder i Bosnien och Hercegovina och att sex och sexualitet anses vara tabu att prata om. Det påverkar barn och ungas möjlighet att söka hjälp och bidrar till skuld och skam. De största riskfaktorerna som identifierats för att utsättas för sexuell exploatering är ökad tillgänglighet till internet och teknologi, extrem fattigdom, brist på kunskap om risker online och sexuell exploatering. ECPAT har presenterat flera

Eldsjäl för förändring på Angolas landsbygd

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 9 november 2022 Dummy category / Second category Dela Toni Bozinov, praktikant hos vår samarbetsorganisation ADRA i Angola, har intervjuat en av ADRAs medarbetare – Miquilina Boa Ventura som är agronom och projektledare för Proyecto Dereito A Agua (rätten till vatten). Miquilina är född i Lubango, Angola och är 38 år gammal. Hon studerade agronomi på universitetet i Huambo och hennes resa hos ADRA började 2013 med en ansökan till en tjänst som agronom där hon blev utvald till att börja arbeta med ett treårigt projekt som hade komponenter kopplade till jordbruk. Hon har stannat i organisationen tills idag och brinner verkligen för jobbet. Det hon älskar mest är att vara en del av utvecklingen i samhället och att hjälpa människor, i synnerhet på landsbygden, att bli självständiga och få  makten att själva påverka sina liv och sin utveckling.  Jag frågar Miquilina om vad man ska tänka på som agronom och projektledare när det gäller utvecklingsarbete. Hon ser på utvecklingsarbete som en process för att förändra medvetenhet, beteende och attityder hos människor. Där blir det särskilt viktigt, anser Miquelina, att förbättra möjligheterna till personlig och social utveckling som gör att människor kan växa.  Jag undrade hur viktigt det är med lokalkännedom hos organisationen som genomför de olika projekten när det gäller utvecklingsarbete.  “För att ett projekt ska bli framgångsrikt är det alltid nödvändigt att känna till det sociokulturella och politiska sammanhanget, ha väldefinierade mål med vad som ska göras och uppnås. Erkännandet av lokala kulturer och språk är grundläggande för ett framgångsrikt projekt.” ADRA jobbar bland annat för att stärka rättigheter och möjligheter för bönder och att bidra till organisering på landsbygden. Hon menar att när man jobbar med den typen av utvecklingsarbete – eller förändringsarbete som det ju är – måste man säkerställa hållbarheten i projekten för att kunna möta framtida och nuvarande behov. Hållbarheten uppnås delvis av att säkra att den lokala kompetensen tas tillvara och att man lär sig av erfarenheterna från projekten.   Miquilina förklarar för mig att några av ADRAs viktigaste uppgifter och metoder för att nå ut till de olika målgrupperna, t ex jordbruksföreningar, kooperativ och kvinnoföreningar, är genom utbildningar, workshops och föreläsningar i olika ämnen. Här är Miquelina en erfaren föreläsare och workshop-hållare.  Administration, jordbruk och mänskliga rättigheter är oftast fokus för utbildningarna men det beror på inom vilket projekt man jobbar. En viktig metod är att engagera till debatter och reflektioner kring hur de implementerade åtgärderna i ett visst projekt fungerar för målgrupperna. Miquelina berättar att de arbetar mycket med att lära genom att göra vilket betyder att mycket av utbildningarna och workshops fokuserar på att bidra till att personerna får praktisk erfarenhet så att man till exempel kan sköta sina jordbruksföreningar självständigt utan ADRAs hjälp, vilket är det långsiktiga målet med arbetet som görs specifikt när det gäller jordbruksföreningarna och kooperativen. Jag frågar Miquelina om hon anser att projekten de genomför har uppnått önskade resultat och hur man mäter resultaten.  Miquilina säger att för henne är resultaten och förändringarna klart synliga i samhället, vilket man kan se på exempelvis målgruppernas förändrade beteende, medvetenhet och arbetssätt. Man kan också märka det på att dialogen som förs mellan lokala myndigheter, ADRA och målgrupperna har ökat och blivit mer synlig.  Hur ser Miquelina då på Angolas framtid? Hon tycker att mycket beror på angolanerna själva men främst på regeringens och lokala myndigheternas engagemang för att följa de nödvändiga riktlinjerna som bidrar till att tillfredsställa befolkningens verkliga behov av hälsa, utbildning, jordbruk och miljöfrågor. Text och bild Toni Bozinov, praktikant hos ADRA i Huambo, Angola.

Flickor i Cali höjer sina röster för barnens rättigheter

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 6 oktober 2022 Dummy category / Second category Dela Genom Praktisk Solidaritets samarbete med colombianska Corporación para el Desarrollo Regional, implementeras sedan 2017 en feministisk Politisk Skola för MR-försvarare i staden Cali. Efter flera år av ett lyckat arbete med att positionera den feministiska aktivismen som en viktig del av civilsamhällets mobilisering för fred och jämställdhet, beslutade vi oss för att även satsa på att stödja projektteamets önskan om att bilda en feministisk Politisk Skola för flickor 7–11 år. Under fem månader har ett gäng flickor och deras familjer fått ta del av en inspirerande och lärorik kurs där barnens perspektiv står i fokus. Genom lek, färg, musik och gemenskap har deltagarna fått reflektera kring strukturer och normer som begränsar flickors liv, samt fått praktiska verktyg för att vara delaktiga i att skapa förändring. Den 10 september arrangerade Politiska Skolan för flickor ett demonstrationståg för att uppmärksamma barnens rätt till ett liv fritt från våld, samt uppmana kommunen till fler satsningar på förebyggande insatser. Aktiviteten ägde rum i kommun 10, en av Calis stadsdelar med ett högt antal anmälningar om sexuella trakasserier på skolor och utbildningsinstitutioner. Stadsparken som kvinnor från kommun 10 har döpt om till Parque de las Niñas y las Mujeres, alltså flickorna och kvinnornas park, fylldes med sång, dans och affischer. Flickorna tillsammans med vårdnadshavare och familjer höjde sina röster för en värdig barndom och hoppingivande framtidsutsikter. Det är brinnande aktuellt och oerhört viktigt att människor redan tidigt i livet får möjlighet att forma ett kritiskt tänkande och ifrågasättande av sin omvärld, att våga göra uppror mot förtryck och kräva frihet för att bygga den värld som de drömmer om. Vi varmt rekommenderar att ta en titt på Politiska Skolans hemsida, och upptäcka CDR projekt med feministisk fokus.  Text och bilder: Politiska Skolans kommunikationsteam Översättning: Teresa Allendes, Praktisk Solidaritet

De osynliga fjärilarnas vecka – kampen för de tvångsförsvunna

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 20 september 2022 Dummy category / Second category Dela Blenda och Josephine är praktikanter hos Praktisk Solidaritets samarbetsorganisation i Cali, Corporación para el Desarrollo Regional (CDR).I augusti deltog dom tillsammans med CDR i minnesveckan för tvångsförsvunna personer.Här ger dom en inblick i aktiviteterna.    FN har deklarerat den 30 augusti till internationell minnesdag för personer som utsatts för påtvingat försvinnande. I Cali, Colombia uppmärksammas detta under en hel vecka i slutet av augusti varje år för hedra försvunna människor och deras familjer, samt att ge utrymme för fortsatt sökande av de försvunna. Minnesveckan går under namnet Semana de las Mariposas Invisibles, Veckan för de osynliga fjärilarna. Tvångsförsvinnande, eller påtvingat försvinnande räknas som ett brott mot mänskliga rättigheter och innebär att en person frihetsberövas av en stat eller en politisk organisation, eller av personer eller grupper som agerar med stöd eller tillstånd från staten, följt av förnekandet av frihetsberövandet samt hemlighållandet av den saknades öde. De tusentals tvångsförsvunna i Colombia, även kallade desaparecidos, är delvis en konsekvens av den politiska och sociala väpnade konflikt som pågått i landet under mer än ett halvt sekel. Från Cali har vi följt minnesveckan. Vi har deltagit i evenemang arrangerade av bland annat  CDR, Alcadía de Cali (Calis stadshus/kommunstyre), Familiares de Victimas Desaparición Forzada Cali (släktingar till försvunna människor som organiserat sig i Cali) och Movimiento Nacional de Victimas de Crímenes de Estado (en social rörelse som kämpar mot straffrihet mot brott som begåtts av staten och av colombianska paramilitära grupper) för att nämna några. Utanför Plazoleta CAM, där Calis administrativa styre utgår ifrån, finns utställningar och information om hur man ska gå tillväga för att eftersöka försvunna släktingar. Där har det också varit möjligt att möta människor som eftersöker sina försvunna barn, föräldrar och vänner.  Genom personporträtt på affischer kan förbipasserande se vem det är som är försvunnen eftersom att fotografi, namn, datum och plats för försvinnandet framgår. Efter samtal med eftersökande släktingar förstår vi att samtliga försvinnanden skett under tvång, och att grupperna som fört bort människor kommer från både höger- och vänsterorienterade beväpnade grupper, där somliga även har kopplingar till den colombianska staten. Orsakerna till försvinnandena är många.  Det kan till exempel bero på att man uttryckt sin åsikt, arbetat med statliga utredningar som kommit för nära sanningen eller rent av att man befunnit sig på landsbygden där landområdena kontrolleras av en viss beväpnad grupp och att man råkade vara på fel plats vid fel tillfälle.  Det som är tydligt vid evenemanget vid Plazoleta CAM är att människor förts bort under tvång och utan anhörigas kännedom, mot deras vilja samt att de inte återfunnits ännu. Genom att titta på affischerna kan vi se att folk som försvunnit från tidigt 70-tal fortfarande eftersöks samt att försvinnanden fortfarande sker idag. Efter att ha pratat med anhöriga som deltar i utställningarna förstår vi på ett djupare plan att den enorma sorgen efter att ha förlorat en närstående har övergått i hopp och kamp mot att få ett slut på våldet. Det framgår också av de flesta vi pratat med att de orkar fortsätta sitt sökande tack vare att de gått ihop och organiserat sig tillsammans med andra i samma situation.  Rätten att eftersöka sina kära. Det är av stor vikt att förstå vad man har för rättigheter, samt med vilka medel man kan praktisera dessa rättigheter. Till exempel har eftersökande rätt att kräva att återfunna kroppar ska DNA-testas och att DNA-test är gratis. En annan sak som framgår är att eftersökande inte ska vänta 72 timmar på att den försvunne ska komma tillbaka (vilket är det som myndigheterna säger att man ska göra), utan man ska anmäla personen som försvunnen och rapportera till åklagarmyndigheten direkt när man misstänker att personen försvunnit under tvång. Martha Burbano, direktör på CDR, berättar något viktigt för oss när hon förklarar skillnaden i  ett försvinnande och en kidnappning. Båda tillvägagångssätten sker under tvång, men vid en kidnappning kommer kidnapparna oftast höra av sig till den kidnappades familj för utpressning på pengar eller information. I fallet med försvinnanden sker dessa i total tystnad, där utövarna försöker sopa igen spåren och göra det svårt för eftersökande att hitta den försvunne. Det innebär också att den som letar efter en tvångsförsvunnen person ofta möts av motstånd och våld. Att synliggöra personliga vittnesmål För att hedra dem och skapa en plats för möten finns även ett museum i Cali vid namn la Casa de las Memorias del Conflicto y la Reconciliación (Minneshuset från konflikten och för återförsoning), ett museum som berättar om den väpnade konflikten och ger utrymmen för personliga vittnesmål. Den 30 augusti genomfördes konserter av lokala artister och hyllningstal på museet för att stärka de som fortsätter sökandet efter sina försvunna släktingar och vänner.  CDR ingår i ett nätverk som stöttar anhöriga i sökandet efter tvångsförsvunna personer och förmedlar även information kring rätt åtgärder att ta vid samt vilka rättigheter man har som anhörig. Många vi pratat med berättar att de orkar fortsätta sitt sökande tack vare att de organiserat sig tillsammans med andra i samma situation, och att de lyckats omvandla den enorma sorgen till kamp och hopp om att få ett slut på våldet. Text och bild: Josephine Biro och Blenda Andersson, praktikanter för Praktisk Solidaritet och CDR 2022 Fredsavtalet som signerades 2016 betonar vikten av försoning och att handlingarna som skett tidigare i de väpnade striderna inte får upprepas. Frågan kvarstår dock hur man ska kunna försonas när försvinnanden fortfarande sker och när återseende av den försvunne inte går att garantera.

PRAKTIK I COLOMBIA

Feministisk aktivism och mänskliga rättigheter. Har du ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter, jämställdhet och social organisering? Kan du dessutom spanska och vill lära dig om fredsarbete i en colombiansk kontext?

Dela med ditt nätverk

Facebook-f Linkedin Instagram