Ett komplext arbete – en inblick i anti-trafficking verksamheten i Bosnien och Hercegovina

Du visar för närvarande Ett komplext arbete – en inblick i anti-trafficking verksamheten i Bosnien och Hercegovina
Kulhålen som vittnar om att kriget inte var allt för längesedan.

Ett komplext arbete – en inblick i anti-trafficking verksamheten i Bosnien och Hercegovina

Lovisa Leijon Schöld gör praktik hos Praktiskt Solidaritets samarbetsorganisation International Forum for Solidarity (MFS-EMMAUS) i Sarajevo, Bosnien och Hercegovina. Här ger hon sin bild och sina reflektioner kring arbetet med anti-trafficking – ett minst sagt komplext humanitärt arbete.

I tre år av globala studier under min kandidat och i ett år för en magisterutbildning i hållbarhet har ordet ´komplexitet’ etsats fast i föreläsningsslides, i kurslitteratur, slarvigt kladdats ner i anteckningsböcker och kryddat mängder av hemtentor. ”Humanitärt arbete är komplext”, det är vad jag gång på gång har sagt till vänner, familj, och klasskamrater, under workshops, vid middagsbordet och i diskussioner över öl på studentpubben.

Men det är först nu, när jag börjat arbeta med anti-trafficking i Bosnien och Hercegovina, som jag börjat inse vad ’komplexitet’ faktiskt betyder. Mitt mål med denna artikel är att försöka öppna dörren något, för dig som läser detta så du kan få en liten inblick i hur komplexitet kan ta sig uttryck i ett land som Bosnien Hercegovina.

Kriget i Bosnien Hercegovina tog slut för över 20 år sedan, för mig låter det både som en kort och lång tid.  Men i Sarajevo lyser krigets närvaro stark. I början när jag gick till jobbet fastnade jag med blicken på kulhålen som är kvar i byggnaderna och i de röda märkena på gatorna som markerar de platser där garanter fallit. Jag frågar en kollega om hon brukar tänka på det, hon svarar att hon inte registrerar dem längre. Det känns overkligt att det kan bli så normaliserat att hjärnan kan sluta registrera.

Kriget är som ett fortfarande blödande sår som fortfarande befläckar landet med just sin, komplexitet. Jag ska försöka förklara hur. 

Ett splittrat land

Bosnien och Hercegovina har, enligt Sida, ett av världens mest komplicerade politiska system. En konsekvens av Dayton-avtalet som instiftades 1995 och signalerande fred i landet efter tre år av förödelse och krig. Avtalet delade Bosniens parlamentariska överhus i tre delar, en bosnisk muslimsk, ett bosnisk kroatisk och ett bosnisk serbiskt. Landet har tre sittande presidenter, en från varje etnisk identitet. För att vara ett relativt litet land är staten väldigt decentraliserad. I samband med instiftandet av Daytonavtalet delades landet upp i två huvudsakliga entiteter, Federationen Bosnien och Republika Srpska, samt det mindre Brčko distriktet.

Dessa entiteter besitter alla ett stort självstyre. Något som synliggjordes under ett koordineringsmöte för förebyggandet av sexuell exploatering av barn på nätet, som jag närvarade på i veckan. Här samlandets bland annat företrädare från högsta domstol, Interpol, federal polis, socialtjänst, ministeriet för säkerhet, konsulter – från Republika Srpska, den bosniska federationen, och Brčko distriktet, och även några nationella företrädare för att diskutera framtiden av förebyggande av sexuellt våld mot barn på internet. Ett av de huvudsakliga ämnen som diskuterades var behovet av ett nytt lagförslag som definierar cyberbrott och dess offer, till landets brottsbalkar. Ja, ni läste rätt, det är brottsbalkar i plural. Bosnien Hercegovina har fyra separata brottsbalkar, vilket de är ensamma med i världen. Den bosniska federationen, Republika Srpska och Brčko distriktet har alla varsin brottsbalk. Utöver det finns det också en statlig brottsbalk. Det innebär att de måste konstruera olika lagförslag för både entitets-nivå och statlig nivå, något som både försvårar och fördröjer påverkansarbetet. Behovet av denna lagändring är enormt då det väntas ha en stor påverkan på möjligheten att fälla förövare av sexuella övergrepp som skett online.

Korruption

Mellan åren 2016 och 2020 identifierades 298 personer som offer för människohandel i Bosnien Hercegovina, majoriteten kvinnor och flickor. Mer än hälften av dessa var barn (152). Det är viktigt att betona att mörkertalet (antalet oidentifierade offer) beräknas vara betydligt mycket högre.

I en konversation med en polis som arbetar med framför allt cyberbrott mot barn får jag höra om misstankar av korruption gällande rapportering och identifiering av offer. Han menar att det är många offer för människohandel och cyberbrott som inte synliggörs i offentlig statistik, för att det finns incitament att hålla siffrorna låga. Ett lågt antal brottsoffer visar på en god brottsbekämpning, vilket ger goda förutsättningar för fortsatt bistånd från exempelvis EU. Detta är en misstanke som lyftes över en kopp kaffe och en cigarett med en av de främsta kriminalarna för cyberbrott i landet. Denna information har däremot inte bekräftats. Samtidigt har Bosnien Hercegovina bedömts vara det fjärde mest ofria landet i Europa. 

När internationella villkorade bistånd och nationella förutsättningar inte korresponderar

Jag får inblick i en annan typ av komplexitet under en lunchrast med en kollega. Ätandes på min bosniska favoriträtt Burek och drickandes en naturell yoghurt diskuterar vi motsättningar mellan villkorade bistånd och landets politiska förutsättningar. Hon berättar att ett villkor inom ett EU finansierat projekt är betingat med att det inte får förekomma någon splittring mellan den bosniska federationen och Republika Srpska. Detta kan vara av välvilja från EU – inte ska de redan existerande delningen mellan de två entiteterna fördjupas. Vad denna välvilja kan göra dock, är att försvåra arbetet med förebyggande av människohandel. Käpparna kilas nämligen fast i hjulen när Republika Srpska i vissa projekt vägrar samarbete och kräver en uppdelning. Som resultat fastnar projektet i ett dödläge. En mängd tid måste då läggas på en massa mailande, påtryckningar och förhandlingar. Ibland för döva öron, och ibland med lyckade resultat.

Socioekonomiska faktorer bör alltid tas i beaktning

För att försöka förmedla någon form av inblick i den komplexitet jag nu tycker mig se, känner jag ett behov av att också ge lite bakgrund till problemet med människohandel. Det finns ett flertal faktorer som påverkar utsattheten för människohandel. I Bosnien Hercegovina är svåra familjesituationer en stor faktor som ökar utsattheten för barn.

2021 uppskattades det att mellan 25% och 30% av landets barn levde under gränsen för absolut fattigdom. Något som också påverkar förutsättningarna för tillfredställande föräldravård, samtidigt som det puttar barn mot socialt utanförskap, vilket ökar deras sårbarhet ytterligare.

Förebyggande av människohandel är därmed kopplat till minskandet av ekonomisk utsatthet. Korruption, etniska splittringar, oläkta sår från kriget och politisk misstro är bara några av de lianer, bockar och balansbrädor som utgör hinderbanan för den framtida socioekonomiska stabiliteten i Bosnien Hercegovina – en avgörande förutsättning för förebyggandet av människohandel med barn.

Komplexitet som känsla

Jag vet inte vilket i raden av utkast jag är på när du läser denna text, jag har tappat räkningen.  Jag har försökt påvisa en komplexitet i arbetet mot människohandel i Bosnien, mina desperata försök har lett mig till en insikt. Vissa saker går inte att förmedla i text, i film, eller i podd. Vissa saker måste ses i person. Jag har fått en större inblick i det komplexa humanitära arbetet i Bosnien Hercegovina, men det har också fått mig att inse att det finns mycket jag aldrig kommer kunna förstå. Komplexiteten är grundad på mer än de mer fysiska hindren jag belyst i denna text, det är en känsla som jag inte kan greppa. Det är kultur och religion. Det är sår från kriget.  Det är en uppväxt med föräldrar lidande av obehandlad PTSD.  Det är en bristande psykiatri. Det är sorg och arbetslöshet. Det är glädje och skratt. Det är både hopp och hopplöshet. Det är unga som flyttar från landet och det är unga som stannar kvar i landet. Det är främlingsfientlighet. Det är vänskap och kärlek. Det är vissa saker som en utomstående kan förstå, och det är många saker som är helt oföreställbara.

Jag har nu varit i Sarajevo strax över en månad, och jag har redan slutat registrera kulhålen i byggnaderna.

 

Text och bilder av Lovisa Leijon Schöld, praktikant i Sarajevo, 2022.