“Jag ville utforska godtyckligt maktutövande och vikten av gemenskap för att upprätthålla auktoritära samhällsstrukturer.”
Vi frågar Kajsa Segle, författaren till novellen Förbudet, om hennes tankar kring skrivandet och berättelsen.
Så här säger juryn om novellbidraget
I juni fick Praktisk Solidaritet in omkring tio välskrivna och olikartade noveller på temat mänskliga rättigheter och demokrati…
104 organisationers uppmaning till regeringen
Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 16 juni 2023 Dummy category / Second category Dela Ett effektivt bistånd kräver långsiktighet Svensk biståndspolitik har potentialen att ta ett helhetsgrepp på global utveckling, och då är det viktigt att låta effektivitetsprinciperna och biståndets mål styra. Det är människor som lever i fattigdom och under förtryck som ska stå i fokus när biståndet utformas – ingenting annat. Tyvärr pekar mycket mot att politiska prioriteringar med andra syften får stort inflytande över biståndet framöver. Det är oroande. I en ganska påskyndad process tar regeringen nu fram en reformagenda för biståndet. Civilsamhällesorganisationer har blivit ombedda att skicka sina inspel för ett mer effektivt och transparent bistånd, men samtidigt har vi inte fått ordentliga svar på våra frågor om var regeringen ser brister i effektivitet eller transparens i dagsläget. I stället har biståndsminister Johan Forssell och hans statssekreterare signalerat i olika uttalanden att biståndet ska läggas om för att fokusera mer på bland annat handel och stöd till Ukraina. Givetvis ska Sverige ge ett generöst stöd till Ukraina, och handel är redan idag en del av utvecklingssamarbetet. Men dessa prioriteringar leder inte i sig till ökad effektivitet eller transparens. Om fokuset på handel innebär svenskt exportfrämjande snarare än att stötta lokalt företagande, och fokuset på Ukraina innebär sänkt stöd till andra områden snarare än ett extraordinärt stöd, så riskerar de snarare att leda till motsatsen. Vi är 104 organisationer som är medlemmar i ForumCiv. Tillsammans samlar vi en mångfald av perspektiv och kompetens från de olika områden inom utvecklingssamarbetet som just vi är experter på. När vi kommer med inspel utgår vi från vad vi vet är en av de viktigaste ingredienserna för ett lyckat bistånd – långsiktighet. Här följer några av våra många förslag för ett verkligt effektivt och transparent bistånd: Följ de etablerade effektivitetsprinciperna. Givarländer, civilsamhälle och lokala partners har enats om principer för effektivt utvecklingssamarbete. Dessa förordar bland annat lokalt ägarskap, transparenta och pålitliga partnerskap med civilsamhället och tydligt fokus på de mest utsatta. Ett livskraftigt civilsamhälle är en förutsättning och ett uttryck för fria, hållbara och demokratiska samhällen. Stöd genom svenska civilsamhällesorganisationer kan skapa verkliga hävstångseffekter i biståndet; en del av det utvecklingssamarbete som svenska organisationer bedriver tillsammans med lokala samarbetsorganisationer innebär också att bygga upp kapaciteten i de lokala organisationerna, för att göra dem mer självständiga. Att stödja lokalbaserad kommunikation och resultatspridning har stor potential att stärka biståndets effektivitet och transparens. Denna typ av kommunikativt arbete kan visa upp det svenska biståndets goda resultat samtidigt som det belyser de behov som finns. På så sätt samlar vi viktigt underlag för att kunna forma biståndets framtida inriktning ännu bättre. Under våren 2023 gjorde OECD:s biståndskommitté, DAC, en uppföljning av svenskt bistånd. Där konstaterades bland annat att regeringen skulle göra gott i att ta vara på civilsamhällets insikter. DAC har dessutom genomgående framhållit svenskt bistånd som särskilt effektivt och transparent, vilket får oss att undra: är det nödvändigt att tvinga fram stora omläggningar för sakens skull? Häri ligger vårt kanske viktigaste medskick till regeringen: ett effektivt bistånd kräver långsiktighet. Vi vill att regeringen tar vår oro och våra råd på allvar och utformar reformagendan på ett sätt som bekräftar att Sveriges bistånd även fortsättningsvis är ett av de mest effektiva. Det finns annars en risk att svenskt bistånd tappar fokus och glömmer bort att det är människor som lever i fattigdom och under förtryck som ska stå i fokus när biståndet utformas – ingenting annat. A Non Smoking Generation Acting for change ActionAid Sweden Adoptionscentrum Afarvänner i Sverige Afrikagrupperna Afrosvenskarnas riksorganisation Albanska Föreningars Union i Sverige ALEF, Adult Learning and Empowerment Facilitators Amazon Watch Sverige Amazonasföreningen Arkitekter Utan Gränser Assistance sociale aux veuve et orphelins Sweden Barnens Rätt i Samhället Barnfonden Insamlingsstiftelse Bishozi International Program Björkåfrihet BLLF Sweden – Front mot slaveri Centerpartiets Internationella Stiftelse Centralasiengrupperna Children’s Home Chinland Development & Research Society Clowner utan Gränser Community for Justice Daryeel Association Demokrati utan gränser Fair Action Farmaceuter utan Gränser Fonden för mänskliga rättigheter Friends of Kabondo Färnebo folkhögskola Föreningen Framtidsjorden Föreningen för solidaritet och utvecklingsfrågor Föreningen Palmeras Vänner Gambiagrupperna Green Forum I Love Venezuela Sweden Inclusive Business Sweden Insamlingsstiftelsen Kurdiska Röda Solen Intacts vänner Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet IOGT-NTO Jordbro IOGT-NTO REGNBÅGE Jakobsbergs Folkhögskola Jordens Vänner Järva Demokrati och Utvecklingsförening Kibera Children Education Kids Future Kultur och Fritid Föreningen Kvinnor för fred Latinamerika i Centrum Latinamerikagrupperna LSU – Sveriges ungdomsorganisationer Lyssnare Utan Gränser Muslim Aid Sweden MyRight – Empowers People with Disabilities Nationella kommissionen för mänskliga rättigheter Chile-Sverige O.S.T. Outgrowers Sverige-Tanzania One-Hand Operation 1325 Organization of Sierra Leoneans in Sweden Palestinagrupperna i Sverige PeaceWorks Sweden Praktisk Solidaritet Project Playground Fundraising Foundation Rajo Swesom Regnskogsföreningen Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter, RFSL Riksförbundet narkotikafritt samhälle, RNS Rotary Doctors Sweden RUFF Run for the future Rörelsefolkhögskolornas Intresseorganisation Save Somaliland Children Organisation Skånes horn av Afrika förening Smart International Somali Intellektuell Banadir Förening Somali Society Relief Development and Advocacy Somalia International Rehabilitation Centre Somaliska Institutet för Demokratiska Alternativ Somaliska Ungdomsnätverket i Eskilstuna Somali-Swedish Researchers Association SpringAid International Development, Sweden Stiftelsen Kulturarv utan Gränser Svalorna Indien Bangladesh Svalorna Latinamerika Svenska Burmakommittén Svenska FN-förbundet Svenska Palestinakommittén Svenska Västsaharakommittén Svensk-Tanzaniska Föreningen Svensk-Tibetanska Skol- och Kulturföreningen Swedish Asssociation for Economical Liberation in the Gambia SWEDO The Hunger Project Sverige Togo kommittén för demokratins överlevnad Vi-skogen Vänsterns Internationella Forum Waabari Waamo Social Development Organization War Child World’s Children’s Prize Foundation Yennenga Progress Zelmerlöw & Björkman Foundation Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
Överleva på glädje
Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 14 juni 2023 Dummy category / Second category Dela Min tid här i Colombia börjar att dra sig mot sitt slut, nästan fem månader som jag tillbringat i Cali i västra Colombia, har rusat förbi men lämnat mig med så mycket glädje och insikter samt påmint mig återigen om det jag finner mest definierande denna kontinent – glädjen och hur livsviktig den är. Cali är en stad där man får vara lite på sin vakt när det gäller sina värdesaker. Det gäller mest att inte flasha med telefonen öppet gå gatan eller med mycket kontanter för om du har otur swishar en motorcykel förbi dig och du blir av med sakerna. Eller så blir du rånad på gatan när mörkret har fallit. I vilket fall gå aldrig ensam, och speciellt aldrig ensam när det är mörkt. Så här lät det när jag först kom, det var mycket varningar om hur, var och när jag kunde röra mig. Inte ens genom den lilla parken vid mitt hus kunde jag gå ensam, och då menar jag verkligen lilla! Jag hade aldrig tidigare varit i Colombia men hört att personrån är väldigt vanligt av andra som rest hit men jag var inte beredd på den väldiga ”var försiktig” och ”gör inte si eller så” kommentarerna. Till en början påverkade det mig till en stor del. Jag kände verkligen hur misstron mot människor växte. ”Lås alltid dörren”, ”lämna aldrig grinden öppen”, jag menar, det var nog lite av en chock hur stor del av vardagen handlade om att vara beredd på att någon vill stjäla något från dig. Med tiden i Cali och alla möten med nya personer, kollegor och vänner började jag tänka så mycket denna kontrast som jag dagligen upplevde. Caliborna är otroligt vänliga, du frågar efter en viss adress och det nästa skjutsar dig dit! Det är alltid hjälpsamma och behandlar dig som du vore en del av deras vänskapskrets. Om du har ett problem hjälper dig att lösa det och alltid med ett leende. Det delas så mycket skratt mellan okända att man tror alla är vänner! På kontoret ges det alltid tid att höras hur alla mår, att fråga personen hur den har haft det och ta sig tiden att lyssna är något som under alla omständigheter respekteras. Det är som att lägga dagens ribba, börja med solidaritet och medmänsklighet. En kontrast från Svea där man rusar in på jobbet och inom två minuter ha hämtat kaffet, satt på datorn och är redo för att jobba medans man under samma 120 sekunder hunnit hälsa på alla genom hej, hej hur är de? utan att knappt höra vad någon svarat. Efter en tid hittade jag balansen med att fortsätta vara försiktig men att inte misstro varje människa. Man får känna in personen helt enkelt, om det är vid fiket, taxin eller på gatan. Till största delen delar man stunder med en godhjärtat vänlig person och det är varje sådant möte som förgyller vardagen. Det skrattas så mycket både på jobbet och gatan, ja överallt! Att vara en människa med känslor och framföra allt visa dem ges det så mycket rum till. Den energin och omvårdnaden som jag ser människor ge till personer omkring sig, oavsett kända eller okända, är magisk. Med det sagt är vardagen inte lätt för alla här i Cali, det finns stora klyftor mellan befolkningen – folk med senaste jeeparna och andra som säljer minttabletter för några ören vid rödljusen. Men oavsett möte upplever jag en stor vänlighet och många äkta leenden. Är det så att man kan överleva på skratt och glädje? Till stor del tror jag det, troligtvis förlänger det i alla fall livet och helt säkert förhöjer det i alla fall livskvalitén. Martina Aarre-Ahtio, praktikant Martina och deltagare i Politiska Feministiska skolan
ARTivismo – när kreativitet och motstånd smälter samman
Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 13 mars 2023 Dummy category / Second category Dela Blenda Andersson och Josephine Biro åkte till Colombia för att göra praktik hos Praktisk Solidaritets samarbetsorganisation Corporación para el Desarrollo Regional (CDR) i staden Cali, under hösten 2022. Som praktikanter följde de projektet “Vivir en paz desde la co-inspiración comunitaria” (att leva i fred genom inspiration från gemenskap). Projektet implementeras av CDR och har fokus på kvinnors rättigheter, jämställdhet och feminism. Här är praktikanternas berättelser och lärdomar kring CDRs arbete med feministisk aktivism genom kreativa uttryck, det som på spanska kallas för ARTivismo. ARTivismos är en del av den feministiska utbildningen i projektets Politiska Skola och syftar till att erbjuda kreativa inslag och verktyg som ett komplement till de teoretiska delarna i utbildningen. Ordet ARTivismo är en sammanslagning av orden arte och activismo, på svenska konst och aktivism. Projektet har arbetat med en rad olika kreativa inriktningar i form av kurser som deltagarna har fått välja utifrån intresse. Under 2022 har följande konstinriktningar erbjudits: Teater, dans och musik, urban konst med inslag av graffiti och muralmålningar, terapeutisk konst, trumlektioner och en örtskola där deltagarna har arbetat med kryddor, örter och blommor i läkande syfte. Som praktikanter har vi i vår introduktion till CDRs projekt deltagit på alla inriktningar. Därefter fick vi välja två inriktningar var, som vi följde under en längre tid för att kunna fördjupa vår förståelse för konstformen och relationen till deltagarna och lärarna. Josephine valde teater och terapeutisk konst, Blenda deltog i dans och urban konst. Som praktikanter har vi deltagit i ARTivismos på samma villkor som övriga deltagare. Teater för att lyfta feminismen Teaterlektionerna leddes av en utbildad skådespelerska och regissör. Tack vare hennes kontakter har lektionerna ägt rum på en riktig teater, La Concha, med riktig scen och ljussättning. Tolv personer deltog. Teaterlektionerna har bestått av olika improvisationsövningar för att lära känna och utforska kroppen och skapa rörelse på olika sätt, i grupp och individuellt. Utöver olika improviserade övningar förmedlade läraren teoretisk kunskap om scenens olika utrymmen, exempelvis hur man ska möta en publik, hur en historia byggs upp och hur tempoväxlingar, kroppsliga uttryck och röst är olika verktyg både på och utanför scenen. Lektionerna hade tydliga inslag av att sätta kvinnorna i fokus och att lyfta feminismen. Till exempel pratade vi om micromachismos – mansdominans i vardagen – och använde sedan diskussionerna som inspiration till mindre, improviserade scener. Vid ett tillfälle fick deltagarna sitta i mindre grupper och titta på olika bilder som visade kvinnor i utsatta situationer. Guppen diskuterade därefter olika kvinnoroller och om/hur de är problematiska. Deltagarna uttryckte en stor igenkänning, att det finns problem med förtryck och att det kan vara utmanande att bryta mönster, normer och roller som tillskrivs kvinnor respektive män. Teatern har fungerat som ett verktyg för kvinnorna att kunna uttrycka sig och ta plats. Att stå på en scen inför övriga deltagares uppmärksamhet, att prata högt och tydligt när så behövs eller växla tempo i kropp och uttryck, är saker som var ovant för majoriteten av deltagarna. Då många har upplevt våld och trauman i kroppen har det i vissa övningar varit obekvämt att uttrycka sig fysiskt. Vid samtal med deltagarna i efterhand har många dock berättat att de tack vare teatern lärt sig att ta plats genom att använda sin kropp. Genom teaterlektionerna skapades en föreställning där deltagare och lärare tillsammans skrivit manus och rollsatt de olika karaktärerna. Pjäsen handlade om en man som köper en kvinnlig docka för att fylla tre olika roller som han anser att en kvinna ska ha: modern, hushållerskan och älskarinnan. I slutet får dockan hjälp att frigöra sig från dessa roller och går in i en ny, kvinnlig gemenskap. Pjäsen visades upp på Politiska Skolans avslutningsceremoni. Känslor och gemenskap genom dans och sång Dans och musik-lektionerna leddes av en musiklärare och en danslärare. Träffarna ägde rum en gång i veckan under fem månader, och samlade mellan 15 och 20 projektdeltagare. Under de första lektionerna introducerades bunde-rytmen, en rytm typisk för Stillahavsregionen. Deltagarna fick lära sig att klappa rytmen i takt och spela på en stor trumma. Bunde är en musikgenre som ursprungligen har afrikanska rötter men som länge funnits i Colombia och traditionellt används vid begravningsceremonier. Följande lektioner gick ut på att lära sig dansstegen till bunderytmen, och därefter bygga på en komplett danskoreografi. Danslektionerna bestod av mycket skratt, glädje och gemenskap, men också av en hel del förvirring och långa diskussioner som ofta uppstod när ett steg i koreografin blivit fel. Flera av deltagarna hade särskilt svårt med koordinationsförmågan. De mera fysiska ARTivismos har varit de aktiviteter som det varit svårast att locka deltagare till. Enligt CDR beror detta på att många är ovana vid att ta plats på scen och använda sig av fysiskt uttryck såsom i dans och teater, därför kan de verka skrämmande. I dansgruppen märktes denna ovana tydligt i början men den blev sakta men säkert mindre betydande då deltagarna blev mer och mer bekväma med varandra och uppskattade den glädje som dansen och musiken skapar. Dansgruppen hade uppvisning vid Politiska Skolans avslutningsceremoni. Till uppträdandet syddes speciella vita blusar med volang, som vi bar med stora kjolar och färgglada huvudturbaner. Trots en hel del förvirring och osäkerhet kring koreografin in i det sista, lyckades gruppen framföra dansen som planerat och det blev ett väldigt känsloladdat och fint avslut för alla inblandade. Deltagarna uttryckte en stor glädje över sitt medverkande i dansgruppen och har verkligen uppskattat gemenskapen och lärdomarna. Vi som praktikanter har fått ta del av ett projekt som inkluderar många olika delar och som har nått ut till väldigt många människor. Vi har fått en unik inblick i en colombiansk gräsrotsorganisation och deras arbetsmetod och fått följa ett projektteam på nära håll under nästan fem månader. Under vår vistelse i Colombia har vi fått uppleva en hel del kulturkrockar och missförstånd men vi har också fått en väldigt unik erfarenhet där vi på nära håll följt projektets målgrupp och fått stor
Honrar la vida – kommunikationsstrategi till hyllning av MR- försvarare och
miljöaktivister i sydvästra Colombia.
Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 20 december 2022 Dummy category / Second category Dela Att öppet stå upp för mänskliga rättigheter, miljö och hållbar fred i Colombia kan vara på liv och död. Enligt siffror från colombianska Institutet för freds- och utvecklingsstudier (Indepaz) uppgår antalet mördade människorättsaktivister under år 2022 till 172 personer. För perioden november 2016 – juli 2020 rapporterar samma källa om 971 mördade sociala ledare och människorättsaktivister. Inom projektet Att leva i fred genom inspiration från gemenskap, implementerat av vår colombianska partnerorganisation Corporación para el Desarrollo Regional, skapades en kommunikationsstrategi med syftet att synliggöra MR- försvarare och miljöaktivister i sydvästra Colombia. Hjärtat i strategin är kampanjen Hedra livet (Honrar la vida), som sedan år 2019 har tagit fram och spridit en rad olika egendesignade affischer. Affischerna är en hyllning till modiga kvinnor i Sydvästra Colombia MR-försvarare och miljöaktivister i Sydvästra Colombia – Affischer skapade av Corporación para el Desarrollo Regional i partnerskap med Praktisk Solidaritet (2019–2022) Projektteamet som står bakom kampanjen utgår från en stark feministisk övertygelse om vikten i att lyfta kvinnors kamp för fred i Colombia. Vi vill bidra till uppbyggnaden av andra berättelser om våra liv, mer rättvisa, mer korrekta, mer värdiga. Vi vill ha inflytande över våra liv, vi vill ha inflytande över Colombias politik, kultur och samhällsutveckling. Vi vill ändra på det som ligger till grund för ojämlikhet och ger näring åt våldet mot kvinnor. Vi varmt rekommenderar att ta en titt på Politiska Skolans hemsida, och upptäcka CDR projekt med feministisk fokus.
Flickor i Cali höjer sina röster för barnens rättigheter
Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 6 oktober 2022 Dummy category / Second category Dela Genom Praktisk Solidaritets samarbete med colombianska Corporación para el Desarrollo Regional, implementeras sedan 2017 en feministisk Politisk Skola för MR-försvarare i staden Cali. Efter flera år av ett lyckat arbete med att positionera den feministiska aktivismen som en viktig del av civilsamhällets mobilisering för fred och jämställdhet, beslutade vi oss för att även satsa på att stödja projektteamets önskan om att bilda en feministisk Politisk Skola för flickor 7–11 år. Under fem månader har ett gäng flickor och deras familjer fått ta del av en inspirerande och lärorik kurs där barnens perspektiv står i fokus. Genom lek, färg, musik och gemenskap har deltagarna fått reflektera kring strukturer och normer som begränsar flickors liv, samt fått praktiska verktyg för att vara delaktiga i att skapa förändring. Den 10 september arrangerade Politiska Skolan för flickor ett demonstrationståg för att uppmärksamma barnens rätt till ett liv fritt från våld, samt uppmana kommunen till fler satsningar på förebyggande insatser. Aktiviteten ägde rum i kommun 10, en av Calis stadsdelar med ett högt antal anmälningar om sexuella trakasserier på skolor och utbildningsinstitutioner. Stadsparken som kvinnor från kommun 10 har döpt om till Parque de las Niñas y las Mujeres, alltså flickorna och kvinnornas park, fylldes med sång, dans och affischer. Flickorna tillsammans med vårdnadshavare och familjer höjde sina röster för en värdig barndom och hoppingivande framtidsutsikter. Det är brinnande aktuellt och oerhört viktigt att människor redan tidigt i livet får möjlighet att forma ett kritiskt tänkande och ifrågasättande av sin omvärld, att våga göra uppror mot förtryck och kräva frihet för att bygga den värld som de drömmer om. Vi varmt rekommenderar att ta en titt på Politiska Skolans hemsida, och upptäcka CDR projekt med feministisk fokus. Text och bilder: Politiska Skolans kommunikationsteam Översättning: Teresa Allendes, Praktisk Solidaritet
De osynliga fjärilarnas vecka – kampen för de tvångsförsvunna
Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 20 september 2022 Dummy category / Second category Dela Blenda och Josephine är praktikanter hos Praktisk Solidaritets samarbetsorganisation i Cali, Corporación para el Desarrollo Regional (CDR).I augusti deltog dom tillsammans med CDR i minnesveckan för tvångsförsvunna personer.Här ger dom en inblick i aktiviteterna. FN har deklarerat den 30 augusti till internationell minnesdag för personer som utsatts för påtvingat försvinnande. I Cali, Colombia uppmärksammas detta under en hel vecka i slutet av augusti varje år för hedra försvunna människor och deras familjer, samt att ge utrymme för fortsatt sökande av de försvunna. Minnesveckan går under namnet Semana de las Mariposas Invisibles, Veckan för de osynliga fjärilarna. Tvångsförsvinnande, eller påtvingat försvinnande räknas som ett brott mot mänskliga rättigheter och innebär att en person frihetsberövas av en stat eller en politisk organisation, eller av personer eller grupper som agerar med stöd eller tillstånd från staten, följt av förnekandet av frihetsberövandet samt hemlighållandet av den saknades öde. De tusentals tvångsförsvunna i Colombia, även kallade desaparecidos, är delvis en konsekvens av den politiska och sociala väpnade konflikt som pågått i landet under mer än ett halvt sekel. Från Cali har vi följt minnesveckan. Vi har deltagit i evenemang arrangerade av bland annat CDR, Alcadía de Cali (Calis stadshus/kommunstyre), Familiares de Victimas Desaparición Forzada Cali (släktingar till försvunna människor som organiserat sig i Cali) och Movimiento Nacional de Victimas de Crímenes de Estado (en social rörelse som kämpar mot straffrihet mot brott som begåtts av staten och av colombianska paramilitära grupper) för att nämna några. Utanför Plazoleta CAM, där Calis administrativa styre utgår ifrån, finns utställningar och information om hur man ska gå tillväga för att eftersöka försvunna släktingar. Där har det också varit möjligt att möta människor som eftersöker sina försvunna barn, föräldrar och vänner. Genom personporträtt på affischer kan förbipasserande se vem det är som är försvunnen eftersom att fotografi, namn, datum och plats för försvinnandet framgår. Efter samtal med eftersökande släktingar förstår vi att samtliga försvinnanden skett under tvång, och att grupperna som fört bort människor kommer från både höger- och vänsterorienterade beväpnade grupper, där somliga även har kopplingar till den colombianska staten. Orsakerna till försvinnandena är många. Det kan till exempel bero på att man uttryckt sin åsikt, arbetat med statliga utredningar som kommit för nära sanningen eller rent av att man befunnit sig på landsbygden där landområdena kontrolleras av en viss beväpnad grupp och att man råkade vara på fel plats vid fel tillfälle. Det som är tydligt vid evenemanget vid Plazoleta CAM är att människor förts bort under tvång och utan anhörigas kännedom, mot deras vilja samt att de inte återfunnits ännu. Genom att titta på affischerna kan vi se att folk som försvunnit från tidigt 70-tal fortfarande eftersöks samt att försvinnanden fortfarande sker idag. Efter att ha pratat med anhöriga som deltar i utställningarna förstår vi på ett djupare plan att den enorma sorgen efter att ha förlorat en närstående har övergått i hopp och kamp mot att få ett slut på våldet. Det framgår också av de flesta vi pratat med att de orkar fortsätta sitt sökande tack vare att de gått ihop och organiserat sig tillsammans med andra i samma situation. Rätten att eftersöka sina kära. Det är av stor vikt att förstå vad man har för rättigheter, samt med vilka medel man kan praktisera dessa rättigheter. Till exempel har eftersökande rätt att kräva att återfunna kroppar ska DNA-testas och att DNA-test är gratis. En annan sak som framgår är att eftersökande inte ska vänta 72 timmar på att den försvunne ska komma tillbaka (vilket är det som myndigheterna säger att man ska göra), utan man ska anmäla personen som försvunnen och rapportera till åklagarmyndigheten direkt när man misstänker att personen försvunnit under tvång. Martha Burbano, direktör på CDR, berättar något viktigt för oss när hon förklarar skillnaden i ett försvinnande och en kidnappning. Båda tillvägagångssätten sker under tvång, men vid en kidnappning kommer kidnapparna oftast höra av sig till den kidnappades familj för utpressning på pengar eller information. I fallet med försvinnanden sker dessa i total tystnad, där utövarna försöker sopa igen spåren och göra det svårt för eftersökande att hitta den försvunne. Det innebär också att den som letar efter en tvångsförsvunnen person ofta möts av motstånd och våld. Att synliggöra personliga vittnesmål För att hedra dem och skapa en plats för möten finns även ett museum i Cali vid namn la Casa de las Memorias del Conflicto y la Reconciliación (Minneshuset från konflikten och för återförsoning), ett museum som berättar om den väpnade konflikten och ger utrymmen för personliga vittnesmål. Den 30 augusti genomfördes konserter av lokala artister och hyllningstal på museet för att stärka de som fortsätter sökandet efter sina försvunna släktingar och vänner. CDR ingår i ett nätverk som stöttar anhöriga i sökandet efter tvångsförsvunna personer och förmedlar även information kring rätt åtgärder att ta vid samt vilka rättigheter man har som anhörig. Många vi pratat med berättar att de orkar fortsätta sitt sökande tack vare att de organiserat sig tillsammans med andra i samma situation, och att de lyckats omvandla den enorma sorgen till kamp och hopp om att få ett slut på våldet. Text och bild: Josephine Biro och Blenda Andersson, praktikanter för Praktisk Solidaritet och CDR 2022 Fredsavtalet som signerades 2016 betonar vikten av försoning och att handlingarna som skett tidigare i de väpnade striderna inte får upprepas. Frågan kvarstår dock hur man ska kunna försonas när försvinnanden fortfarande sker och när återseende av den försvunne inte går att garantera.
Att läka i tystnad – Kvinnors berättelser om den väpnade politiska konflikten i Colombia.
Att läka i tystnad – Kvinnors berättelser om den väpnade politiska konflikten i Colombia. Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 13 september 2022 Dummy category / Second category Dela Praktisk Solidaritets colombianska samarbetspartner, Corporación para el Desarrollo Regional, bjöd in kvinnor i Valle del Cauca regionen till att dela med sig av personliga berättelser om den väpnade politiska konflikten. Dessa berättelser publicerades sedan i form av en bok som visar tydligt på att kvinnor har utsatts för sexuella övergrepp under det långvariga kriget i Colombia, samt på vilket sätt våldet förändrade deras liv. Boken ingår i organisationens arbete med att synliggöra det sexuella våldet mot kvinnor som en förödande del av krigets kultur, samt stärka kvinnors ledarskap i fredsfrämjande processer. Texten vi presenterar härnäst är ett utdrag av boken med fri översättning gjord på Praktisk Solidaritets kansli i Stockholm. El cuerpo recuerda – Kroppen minns ”Varför vi kvinnor måste lida till följd av beslut som andra har fattat? Det är en fråga som vi ställer oss om och om igen, i hopp om att aggressionerna som systematiskt riktas mot våra kroppar upphör en vacker dag” (Mariana, 2020). Kvinnors kroppar har varit måltavla för våld och övergrepp under den väpnade konflikten i Colombia. Traumat lagras i kroppsminnet, vilket i många fall leder till kronisk smärta, sjukdom och obalans. Det tar lång tid att läka. Många kvinnor bär på smärtan av sexuella övergrepp i sina livmödrar, deras hud är ärrad av maktmissbruk, i hjärtat sitter rädslan och sorgen, likt maskerade gäster som dyker upp med jämna mellanrum och försvagar dem och gör dem sjuka. Det är alldeles uppenbart att den colombianska staten inte erbjuder det stödet som dessa kvinnor hade behövt för att läka. Det krävs ett omfattande vårdprogram som ser och förstår den varaktiga skadan hos de som utsatts för övergreppen. Kvinnorna som deltog vid projektets workshops visade oss spåren av traumatiska händelser. Deras kroppar har ännu inte återhämtat sig utan fortsätter att minnas övergreppen. ”Under 19 år har jag fått leva med detta, jag hoppas att såret någon gång övergår till ett ärr”. (Zulma, 2020) Deltagarna bjöds in att berätta om kriget och dess spår, och möttes med empati och förståelse. Den här typen av sammanhang, skapad av kvinnor för kvinnor, är ett värdefullt stöd. Att bli lyssnade på kan vara ett första steg i riktning mot återhämtning. Berättelserna vi presenterar härnäst är ett urval som visar att kvinnor har utsatts för sexuella övergrepp inom ramen för den väpnade konflikten i Colombia, samt på vilket sätt våldet förändrade deras liv. Att läka i tystnad När hennes yngsta barn är tre år gammalt flyttar Diana tillsammans med sin familj till provinsen Miranda. Där får de arbeta som vaktmästare på en sockerrörsplantage. Deras nya hem blir ett litet hus omringat av odlingarna. Den väpnade konflikten, påtaglig genom närvaron av gerillan och paramilitära grupper, tränger sig snabbt på familjens nystartade liv. ”Det hördes knackningar på dörren. Vem är det? frågade vi. Paramilitärerna, fick vi som svar. När min man öppnade dörren möttes han av en knuff, därefter gick de direkt på honom med stryk, medan barnen och jag tittade på vettskrämda. Jag vet inte hur många det var som kom, fotstegen spred sig ute på gården. När jag frågade varför de anföll oss fick jag höra att min familj anklagades för att vara med i guerillan, och att vi skulle vaska fram pengarna genast. Jag förklarade att vi inte hade några pengar, jag sa att vi hade precis flyttat in och knappast hade råd med glödlampan och stearinljusen som lyste upp rummet. Läget lugnade sig något och efter en stund gav de sig av. De letade vidare efter människorna som hade bott i huset innan vi kom. När de gick hotade de oss med att inte berätta för någon om det som hade hänt, annars vet ni vad som väntar er, sa de. Så började skräcken”. (Diana, 2021) Efter händelsen lever familjen med en ständig känsla av otrygghet. De får heller inget stöd från arbetsgivaren som har anställt dem, dessvärre bemöts deras oro med misstänksamhet. Några veckor senare blir familjen påhoppad av en grupp män iklädda uniform, den här gången känner Diana inte till vilka de är. Familjen får order om att packa ihop nödvändigheter samt blöjor till barnet och förs sedan bort till plantagens huvudbyggnad där de andra arbetarna hålls gisslan. De spenderar natten inlåsta i ett lyxigt rum medan männen i uniform rånar huset. Nästa dag släpps familjen fri. Särskilt barnen mår dåligt efter att ha varit tillfångatagna, Diana vill flytta snarast möjligt men hennes man är svår att övertyga på grund av deras knapra arbetssituation. En morgon då Diana befinner sig ensam med det yngsta barnet, kommer en okänd man till huset och ber henne om vatten att dricka. När Diana räcker honom glaset inser hon att han bär på en kniv; ”Han hade en smal och mycket vass kniv, den såg ut som bestick, därför tycker jag numera att bestick är obehagliga. Nu kommer allt det där tillbaka…Han började beskylla mig för att hjälpa guerillan, han kallade mig för kollaboratör och ville veta var jag gömde pengarna”. Diana, 2021) Mannen vänder ut och in på huset i jakt efter värdesaker, medan han trakasserar Diana. Han ger henne order om att inta olika kroppspositioner; ”Han sa res på dig, vänd dig om, sätt dig på huk”. (Diana, 2021) “Efter att han hade samlat allt vad han kunde bära med sig, sa han -Du ska gå över den gatan men utan att skrika eller gråta, annars är du illa ute- Han rörde vid något han bar på runt midjan, jag visste inte vad det var men med kniven räckte det för att få mig att svettas. Vi lämnade huset, jag höll hårt om mitt barn, mannen gick bakom oss. Längs med stigen syntes några arbetare böjda över fältet, jag tänkte gud låt de titta upp och se mig så att de hjälper mig. De såg mig inte. Vi svängde in mot sockerrörplantagen. Allt jag kom på var att bryta loss blad för
PRAKTIK I COLOMBIA
Feministisk aktivism och mänskliga rättigheter. Har du ett starkt engagemang för mänskliga rättigheter, jämställdhet och social organisering? Kan du dessutom spanska och vill lära dig om fredsarbete i en colombiansk kontext?
COLOMBIA: En politisk feministisk skola som förändrar
Under 2020 deltog över sextio personer i det som kallas den Politiska Feministiska Skolan, som syftar till att stärka sociala organisationer och människorättsförsvarare att bli starkare aktörer för varaktig fred i Colombia. Skolan är unik i sitt slag och drivs av organisationen Corporación para el Desarrollo Regional (CDR), med stöd av Praktisk Solidaritet (finansierat genom ForumCiv). Kurserna behandlar teman som feministisk psykologi, intersektionalitet, jämställdhet, våld, sexualitet, identitet, genus och mänskliga rättigheter. De är till stor del uppbyggda av praktiska moment, som hur en skapar audiovisuellt material och hur man kan använda konsten som verktyg för att synliggöra de individuella och kollektiva minnen som bärs av kvinnor, ursprungsfolk och HBTQI+ personer, för att skapa nya konstruktioner av Colombias historia.