Blenda Andersson och Josephine Biro åkte till Colombia för att göra praktik hos Praktisk Solidaritets samarbetsorganisation Corporación para el Desarrollo Regional (CDR) i staden Cali, under hösten 2022.
Som praktikanter följde de projektet “Vivir en paz desde la co-inspiración comunitaria” (att leva i fred genom inspiration från gemenskap). Projektet implementeras av CDR och har fokus på kvinnors rättigheter, jämställdhet och feminism.
Här är praktikanternas berättelser och lärdomar kring CDRs arbete med feministisk aktivism genom kreativa uttryck, det som på spanska kallas för ARTivismo.
ARTivismos är en del av den feministiska utbildningen i projektets Politiska Skola och syftar till att erbjuda kreativa inslag och verktyg som ett komplement till de teoretiska delarna i utbildningen.
Ordet ARTivismo är en sammanslagning av orden arte och activismo, på svenska konst och aktivism. Projektet har arbetat med en rad olika kreativa inriktningar i form av kurser som deltagarna har fått välja utifrån intresse.
Under 2022 har följande konstinriktningar erbjudits: Teater, dans och musik, urban konst med inslag av graffiti och muralmålningar, terapeutisk konst, trumlektioner och en örtskola där deltagarna har arbetat med kryddor, örter och blommor i läkande syfte.
Som praktikanter har vi i vår introduktion till CDRs projekt deltagit på alla inriktningar. Därefter fick vi välja två inriktningar var, som vi följde under en längre tid för att kunna fördjupa vår förståelse för konstformen och relationen till deltagarna och lärarna. Josephine valde teater och terapeutisk konst, Blenda deltog i dans och urban konst. Som praktikanter har vi deltagit i ARTivismos på samma villkor som övriga deltagare.
Teater för att lyfta feminismen
Teaterlektionerna leddes av en utbildad skådespelerska och regissör. Tack vare hennes kontakter har lektionerna ägt rum på en riktig teater, La Concha, med riktig scen och ljussättning. Tolv personer deltog.
Teaterlektionerna har bestått av olika improvisationsövningar för att lära känna och utforska kroppen och skapa rörelse på olika sätt, i grupp och individuellt. Utöver olika improviserade övningar förmedlade läraren teoretisk kunskap om scenens olika utrymmen, exempelvis hur man ska möta en publik, hur en historia byggs upp och hur tempoväxlingar, kroppsliga uttryck och röst är olika verktyg både på och utanför scenen.
Lektionerna hade tydliga inslag av att sätta kvinnorna i fokus och att lyfta feminismen. Till exempel pratade vi om micromachismos – mansdominans i vardagen – och använde sedan diskussionerna som inspiration till mindre, improviserade scener.
Vid ett tillfälle fick deltagarna sitta i mindre grupper och titta på olika bilder som visade kvinnor i utsatta situationer. Guppen diskuterade därefter olika kvinnoroller och om/hur de är problematiska.
Deltagarna uttryckte en stor igenkänning, att det finns problem med förtryck och att det kan vara utmanande att bryta mönster, normer och roller som tillskrivs kvinnor respektive män.
Teatern har fungerat som ett verktyg för kvinnorna att kunna uttrycka sig och ta plats. Att stå på en scen inför övriga deltagares uppmärksamhet, att prata högt och tydligt när så behövs eller växla tempo i kropp och uttryck, är saker som var ovant för majoriteten av deltagarna.
Då många har upplevt våld och trauman i kroppen har det i vissa övningar varit obekvämt att uttrycka sig fysiskt. Vid samtal med deltagarna i efterhand har många dock berättat att de tack vare teatern lärt sig att ta plats genom att använda sin kropp.
Genom teaterlektionerna skapades en föreställning där deltagare och lärare tillsammans skrivit manus och rollsatt de olika karaktärerna. Pjäsen handlade om en man som köper en kvinnlig docka för att fylla tre olika roller som han anser att en kvinna ska ha: modern, hushållerskan och älskarinnan. I slutet får dockan hjälp att frigöra sig från dessa roller och går in i en ny, kvinnlig gemenskap. Pjäsen visades upp på Politiska Skolans avslutningsceremoni.
Känslor och gemenskap genom dans och sång
Dans och musik-lektionerna leddes av en musiklärare och en danslärare. Träffarna ägde rum en gång i veckan under fem månader, och samlade mellan 15 och 20 projektdeltagare.
Under de första lektionerna introducerades bunde-rytmen, en rytm typisk för Stillahavsregionen. Deltagarna fick lära sig att klappa rytmen i takt och spela på en stor trumma. Bunde är en musikgenre som ursprungligen har afrikanska rötter men som länge funnits i Colombia och traditionellt används vid begravningsceremonier.
Följande lektioner gick ut på att lära sig dansstegen till bunderytmen, och därefter bygga på en komplett danskoreografi.
Danslektionerna bestod av mycket skratt, glädje och gemenskap, men också av en hel del förvirring och långa diskussioner som ofta uppstod när ett steg i koreografin blivit fel. Flera av deltagarna hade särskilt svårt med koordinationsförmågan.
De mera fysiska ARTivismos har varit de aktiviteter som det varit svårast att locka deltagare till. Enligt CDR beror detta på att många är ovana vid att ta plats på scen och använda sig av fysiskt uttryck såsom i dans och teater, därför kan de verka skrämmande.
I dansgruppen märktes denna ovana tydligt i början men den blev sakta men säkert mindre betydande då deltagarna blev mer och mer bekväma med varandra och uppskattade den glädje som dansen och musiken skapar.
Dansgruppen hade uppvisning vid Politiska Skolans avslutningsceremoni. Till uppträdandet syddes speciella vita blusar med volang, som vi bar med stora kjolar och färgglada huvudturbaner. Trots en hel del förvirring och osäkerhet kring koreografin in i det sista, lyckades gruppen framföra dansen som planerat och det blev ett väldigt känsloladdat och fint avslut för alla inblandade.
Deltagarna uttryckte en stor glädje över sitt medverkande i dansgruppen och har verkligen uppskattat gemenskapen och lärdomarna.
Vi som praktikanter har fått ta del av ett projekt som inkluderar många olika delar och som har nått ut till väldigt många människor. Vi har fått en unik inblick i en colombiansk gräsrotsorganisation och deras arbetsmetod och fått följa ett projektteam på nära håll under nästan fem månader.
Under vår vistelse i Colombia har vi fått uppleva en hel del kulturkrockar och missförstånd men vi har också fått en väldigt unik erfarenhet där vi på nära håll följt projektets målgrupp och fått stor förståelse för hur ett svenskt finansierat biståndsprojekt kan gå till i praktiken.
