I juni fick Praktisk Solidaritet in omkring tio välskrivna och olikartade noveller på temat mänskliga rättigheter och demokrati. Bidragen innehöll allt från filosofiska och poetiska betraktelser, fantasy och trolldom, kall vardagsrealism, komik, krigsskildringar och dystopi. För att kunna sålla bland berättelserna och få proffsiga perspektiv och bedömningar tillsatte vi en eminent jury bestående av personer kunniga inom litteratur, kultur, civilsamhälle, människorätt och aktivism.
Britt-Louise Andersson (ForumCiv), Charlotte Göller (MR-fonden), Henry Lidholm (Skönlitterära sällskapet Stockholm Nord), Maria Kalingas Ruin (FUF), David Väyrynen (Norrländska litteratursällskapet/Författarcentrum Norr), Erik Törnlund (Amnesty Sápmi), Jakob Fredriksson (psykolog och författare), Isabel Petrini (Psykolog och författare).
De kriterier som juryn skulle ta i beaktning vid bedömningen av novellerna var i vilken mån berättelsen kopplas till MR och/eller demokrati i en europeisk kontext och i vilken mån den kan fungera att gestalta genom andra konstformer.
Henry Lidholm säger: En allt igenom slagkraftig berättelse, huvet på spiken. En genialt universell berättelse som beskriver ett samhälle utan demokrati. Berättelsen har ett bra flyt genom hela storyn. Road av ironi och humor lockas läsaren ta till sig det allvarliga innehållet ända till det oväntade slutet. Den ironiska och humoristiska skildringen av ett totalitärt samhälle visar vad som kan hända när åsikter förbjuds och straffbeläggs. Den skrämmande indoktrineringen där människor förleds att ange sina nära och kära för påstådda brott. De förtryckta uppmuntras genom belöningar och hot om straff att själva bli förtryckare.
“Med berättelsens absurda förbud visar författaren varför demokratin måste försvaras för att förbli en garant för de mänskliga rättigheterna.”
Erik Törnlund om novellen: Det som lyfter berättelsen och driver den framåt är ett grundackord i moll som hela tiden förstärks allteftersom händelserna och karaktären hos huvudrollen Lina utvecklas. Det är färgen gul som står i centrum för totalitarismen och den diktatur som griper tag i Lina men även samhället i stort. Exempelvis när det gäller marknadsföraren Jean-Pierre vars marknadsföringskampanj gick i stöpet eftersom det var apelsinjuice som skulle säljas. Färgen gul är nämligen förbjuden. Lina anmäler sig för att frivilligt plocka maskrosor, en aktivitet där hon stöter på förrädare som medvetet börjar blåsa iväg maskrosens frön. En förrädare! Det är absurt men budskapet går fram med all tydlighet och det gör berättelsen både bra och trovärdig. Läsaren följer en process som kännetecknar just samhällen med fåtalsvälde och diktaturer, både i historien och i detta nu.
