Vinnaren av novelltävlingen!

Dummy post title / Lorem Ipsum Publicerat 7 juli 2023 Dummy category / Second category Dela en novell framtagen av Kajsa Segle, 27 år, för informationsprojektet Skriv Agera Reagera – unga konstutövare väcker debatt om mänskliga rättigheter i Europa.  Du kan också läsa novellen och ta del av vad som händer inom projektet på Skriv Agera Reageras hemsida.  Den här morgonen såg den lilla kvartersbutiken inte ut som vanligt. Stora delar av skyltningen saknades och blommorna som senast i går stått vid dörren var borta. Om det inte varit för öppetskylten i fönstret hade Lina trott att det var stängt. Innanför dörren blev hon genast tilltalad av gubben bakom kassan: “God morgon. Vad kan jag hjälpa till med en speciell dag som denna?” Inte heller här inne såg det ut som vanligt. En del av varorna var inte på sina vanliga platser och här och var stod hyllor tomma. “Håller du på att organisera om?” frågade Lina. “Självklart måste jag det. Du har väl hört talas om förbudet?” “Vilket förbud?” undrade Lina som inte hade någon aning om vad han pratade om. Gubben lutade sig fram och signalerade åt henne att komma närmare. Han nästan viskade: ”Färgen gul är förbjuden. Bra va?” När han inte fick reaktionen han hoppats på förklarade han:  “Du förstår, i alla dessa år har vi misstagit oss. Men äntligen har vi blivit ledda i rätt riktning. Vilket bra initiativ av staten! Att jag själv aldrig kommit på tanken.”  Lina började granska butiken upp och ner. Inget var gult. Inte en enda konservburk, servett eller tändsticksask. Gubben såg vad hon gjorde och sade: ”Innan producenterna av varorna hunnit anpassa sig efter de nya reglerna har vi förstås gjort oss av med en del av sortimentet. Lite förlorade intäkter är det värt. Tänk att vi haft så fel!” Lina gav gubben ett artigt leende och lämnade butiken utan att köpa något. Han hade gått och blivit galen. Ingen skulle väl få för sig att förbjuda en färg? Hon började promenera längs gatan och söka med blicken efter något gult, som för att motbevisa det hon just hört. Hon stötte på en orange husfasad och en röd dörr. En fotgängare iklädd militärgrön jacka. Svarta handskar, ljusblå himmel och en grön skylt. När hon var nära att ge upp såg hon en kvinna som bar på en gul halsduk. Lina, som vanligtvis inte pratade med främlingar, tog genast kontakt med henne. ”Du har en gul halsduk!” slängde hon ur sig. Kvinnan blängde på Lina och sade: ”I handen ja, men inte på mig. Man måste ju få slänga sina gula prylar innan förbudet träder i kraft, begriper du väl? Kvinnan traskade vidare med bestämda steg. Lina stirrade efter henne. Då kom hon ihåg själva anledningen till att hon gått ut den här morgonen. Hon skyndade sig tillbaka till butiken. ”Redan tillbaka?” sade gubben. ”Jag glömde köpa ägg.” Hon gick till hyllan där äggen brukade stå men fann den tom. Innan hon hann fråga sade gubben: ”Du förstår, vi kan ju inte sälja ägg. De innehåller äggulor.” ”Har ni några ägg utan gulor?” sade Lina, som insåg hur dum frågan var först när hon hade ställt den. ”Du menar äggvitor?” sade gubben. Han försvann in i ett rum bakom disken och kom tillbaka med några frysta påsar som han lade på disken. Lina tyckte innehållet i påsarna såg på gränsen till ljusgult ut. Kanske hade gubben kommit på liknande tankar för han stod och stirrade på påsarna i några sekunder. Sedan sade han: ”Det blir 34 kronor.” När Lina kom hem hörde hon genast mammas raspiga röst. ”Varför tog det sån tid?” ”Jag fick bara tag på äggvitor. Äggulor är tydligen förbjudna nu.” Lina lade fram påsarna hon köpt i butiken. ”Bara så där?” undrade mamma. ”Bara så där. Förresten gäller det allt annat gult. Jag tror vi måste rensa här hemma och slänga lite saker.” ”Cigaretter är väl inte förbjudna?” sade mamma. ”Så länge de inte är gula antar jag. Men akta så att tänderna inte gulnar på dig.” Det som var menat som ett skämt kändes plötslig inte så roligt. Tänder kan väl inte förbjudas? ”Nu har de gått för långt. Någon borde minsann säga statsministern ett och annat”, sade pappa vid köksbordet. Mamma satt och rökte ut genom fönstret, fullständigt oberörd. ”Varför gör du det inte själv, pappa?” sade Lina. ”Jag? Nej det vore nog ingen bra idé.” Pustningarna blev till mumlingar. Så blev det alltid när man påminde pappa om att ta tag i sina egna klagomål. Lina, som normalt åt ägg om mornarna, visste inte vad hon skulle göra med sin sakta tinande äggvita och övergav den för en bit bröd. Efter att ha dunkat sin frysta äggvita i bordet några gånger följde pappa Linas exempel. ”Jag tror vi får göra maräng av de här”, sade han och såg nöjd ut över sin problemlösningsförmåga. Ur TV:n följande morgon: Kära medborgare! Härmed inleds den ärofyllda perioden av att för gott förinta fiendens färg. Det hela uppskattas ta en vecka. Den som efter den 28 maj påträffas med innehav av gult kommer att bli gripen av den nya färgpolisen och fängslad för förräderi. Det kommer inte heller vara lagligt med någon form av samröre med innehavare av gult, och den som har information om misstänkt förräderi måste anmäla det. Hjälpsamma tips kan komma att belönas. Väl framme vid postkontoret innan dagens skift såg Lina att allt gult strukits över med svart markeringspenna. Inklusive håret på blondinen som poserade på ett skönhetsmagasin. Allie var tidig. ”Är det du som strukit över det här?” sade Lina om skönhetsmagasinet på disken. Allie nickade. ”Mest för att inte få problem.” Hon verkade mer intresserad av att fila sina naglar än vilka färger som förbjudits. Lina uppmuntrades av hennes likgiltighet. Kanske var det inget att ta på stort allvar. Lite överstrykningspenna här och slänga några prylar där så var det fixat. Men hon förstod inte varför någon skulle vilja förbjuda en färg. ”Vet du varför de förbjöd gult och inte någon annan

Novelltävling på temat mänskliga rättigheter!

Ta ditt skrivande till nya nivåer och få din novell framförd i form av teater, art performance och genom digital animering!