I ett brev riktat till EU:s utrikesministrar den 8 november fördömde Human Rights Watch att EU ännu inte erkänt och fördömt de israeliska styrkornas kollektiva bestraffning i Gaza och inte heller begärt ansvarsutkrävande. När knappt två månader hade gått av Israels attacker mot Gaza så tog EU fortfarande inte avstånd från Israels oproportionerliga våld. Det uttrycktes solidaritet med Israel och Israels rätt att försvara sig i enlighet med Internationell och humanitär rätt.

Utöver Israels många bombningarna av civila mål i Gaza har blockader av förnödenheter som vatten, bränsle och elektricitet och begränsade leveranser av mat och medicin lett till en akut humanitär katastrof i Gaza. Enligt Human Rights Watch används svält som ett vapen i Israels krigföring. Hela 93 procent av Gazas ca 2 miljoner invånare är nu allvarligt undernärda, enligt WHO, och minst en av fyra människor svälter i dagsläget. Antalet civila dödade i direkta attacker överstiger i skrivande stund (28 december 2023) 20000 personer, enligt Gazas hälsodepartement.

När det nu står klart att internationell och humanitär rätt inte efterlevs i en utveckling som allt fler klassar som ett folkmord, anser vi att EU och dess medlemsländer bör fördöma Israels attacker och massakern på civila i Gaza lika uttryckligen som Hamas attacker mot civila har fördöms. EU bör göra påtryckningar för omedelbart eldupphör, att internationell och humanitär rätt efterlevs, att nödhjälp införskaffas och släpps fram till Gazabor och att israelisk ockupation av palestinska områden upphör.

Vad beror det på att civila i Gaza inte ges samma skydd som civila på andra platser? Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att det till viss del beror på antimuslimsk rasism. Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet, har forskat om spänningsfältet mellan religion, rasism och våld. I en intervju med Expo 2020 poängterar Gardell att rasism är konträrt mot demokratin i sin principiella form. Ändå är rasism inbyggt i den demokratiska moderna ordningen över hela västvärlden och motverkar dess förverkligande, menar han. Rasism föregick den demokratiska revolutionen. Det var en teknik att inkludera vissa och exkludera andra människor från att tillhöra det folkliga styret eller demokratin. Det antimuslimska och antijudiska, dvs antimuslimsk rasism och antisemitism, har gått hand i hand genom historien och är de två äldsta rasism-formationerna vi har, enligt Gardell.

I kölvattnet av den pågående Israel- Palestina konflikten ser vi hur både antisemitisk och antimuslimsk rasism späs på, det är en ond cirkel. Ändå är det inte alltid begreppet antimuslimsk rasism och islamofobi erkänns som ett faktum. Det är en form av rasism som fått allt mer fotfäste i västvärlden, samtidigt som den osynliggörs. “Nu funkar det inte att prata om raser, särskilt inte i Sverige så man pratar om kulturer i stället eller om religioner. Men man gör det på samma sätt så att kultur eller religion görs till något nedärvt”, säger Gardell i samma intervju.

Hur kommer det sig då att rasism om och om igen får fotfäste i västvärlden? Ania Loomba är en indisk litteraturvetare som arbetar som professor vid University of Pennsylvania. I hennes  bok “Colonialism/Postcolonialism” diskuteras hur dagens kapitalistiska system, om än i andra former, ännu gynnas av hierarkier som skapades och befästes under europeisk kolonialism. Näringslivet och makthavare gynnas exempelvis än idag av olika former av rasism och att kunna peka ut andra syndabockar än de själva, i samhällen som blir allt mer ojämlika och otrygga allt eftersom en minoritet blir allt rikare.

Enligt Human Rights Watchs världsrapport 2023, som rapporterar om året 2022, fortsätter antisemitism, antimuslimsk rasism, afrofobi och romafobi att underminera mänskliga rättigheter i euroeiska länder i form av bland annat hatfull retorik och hatbrott. Rasism inom polisväsendet ger sig i uttryck i bland annat etnisk profilering vid gränskontroller. I flera EU-länder har även offentligt hbtq- fientlig retorik blivit allt mer påtaglig.

EU har dessutom fokuserat på att stänga gränser för flyktingar och migranter och avsäga sig ansvaret för deras livsöden på bekostnad av mänskliga rättigheter. Detta samtidigt som tusentals människor dör när de försöker ta sig över medelhavet till Europa. EU och dess medlemsländer fortsatte att ge ekonomiskt stöd till Libyen för att tillfångata asylsökande och migranter till sjöss och landstigning i Libyen, trots kända risker för godtyckligt frihetsberövande, tortyr och andra övergrepp. EU gav även stöd till andra nordafrikanska länder i detta syfte. Enligt rapporten uppmanade Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter EU att genomföra räddningsinsatser i Medelhavet och att sluta hindra icke-statliga räddningsorganisationers arbete. Sist men inte minst är EU:s 27 medlemsstater bland de top 10 stater som släpper ut mest växthusgaser i världen och bidrar i hög grad till klimatkrisen som slår allt hårdare mot de mänskliga rättigheterna runt om i världen.

Vi tror på ett långsiktigt och hållbart arbete för fred där de grundläggande orsakerna till väpnade konflikter som strukturellt våld i form av exempelvis strukturell rasism, fattigdom och miljöförstöring motarbetas. Man bör ge tillbaka till samhällen för att på riktigt tillgodose mänskliga rättigheter och demokratiskt inflytande både innanför och utanför EU:s gränser. Kärnan i demokrati och mänskliga rättigheter är alla människors lika värde och vi hoppas att EU och dess medlemsländer ska stå upp för detta annat än enbart på pappret.

Text: Clara Viklund Bornhauser, projekthandläggare för Skriv Agera Reagera