De här broderade verken har tagits fram av en grupp textila skapare som möts för att brodera med utgångspunkt i reflektioner kring samhället, demokrati, klimat- art- och miljökris, utifrån en ekofeministisk grund. Se beskrivningarna under varje verk! Det finns en enorm skatt av inspiration till denna konstform, inte minst i Latinamerika. I vårt referensbibliotek finns några intressanta länkar om du vill veta mer! Vill du lära dig mer om Ekofeministiskt broderi finns en fantastisk kurs på Färnebo folkhögskola, spana in den!
Chipkorörelsen- Trädkramarkvinnor
Av Carmen Blanco Valer
Chipko betyder att kramas på hindi. Därför har rörelsen, vars landsbygdskvinnor räddade skogar från skövling genom att krama träd, blivit känd som Chipkorörelsen. De inspirerade till olika icke-våldsaktioner, särskilt ekofeministiska aktioner som förenar kvinnokamp med miljökamp. Men Chipkorörelsen hämtade i sin tur inspiration från de kvinnorna i Rajastan som år 1730, kramat träd för att rädda dem från maharadjas order att skövla skogen. Ledaren, Amrita Devi, var då först med att krama ett träd. Hennes armar höggs av av timmerhuggarna som inte vågade trotsa maharadjas order. Sedan kom även hennes döttrar fram och dödades och efter dem gick fler kvinnor fram. Sammanlagt dödades 363 kvinnor. 2024 är det drygt femtio år sedan den senare Chipkorörelsen började inspirera skogsförsvarare runt om i världen.
Mjärde
Av Mia Hedberg
En mjärde är ett fiskeredskap. Det är konstruerat så att fisken, gäddan eller abborren simmar in av misstag. Ett felbeslut för den kan inte hitta ut. Jag hatar människohandel. Fiskaren ror ut i en roddbåt. Lyfter upp mjärden och ser glatt att det är fisk i. Bra. Mat är mat. Människohandlaren vet var kvinnan är. Han åker dit, vittjar, tar det han vill ha. Han känner sig glad. Det kostade inget. Mat är mat. Jag känner också ibland att jag är i en mjärde. Var tog mina möjligheter vägen? Jag tog fel väg. Ska det vara omöjligt att göra nya val. Många tror att i Sverige har vi inga människomjärden. Men många gånger har bara fiskaren möjligheter.
Kvinnohistoria
Av Elsa Johannesson
Material: Moulinegarn och antikt syntetgarn (falskt silke) broderat på linne. Broderiet är en hyllning till 1900-talets kvinnohistoria och kvinnokamp. Kökshandduken tillhörde min farmor, vars monogram BP är broderat av henne. Korsstygn var det första min mormor lärde mig att brodera som liten, och jag har broderat en rad kvinnor som bildar en kedja för att representera det tidiga 1900-talets arbetar- och kvinnokamp. För att hedra dem har jag valt att brodera dem med silkestråd. Damen i trädgården har en kalkerbild från 30-talet som förlaga. Kalkerbilder spreds i billiga damtidningar under första halvan av 1900-talet och var avsedda att användas för att brodera på kökslinne för att pynta vanliga arbetarhem. Jag har gett damen två broderade suffragettkokarder – en med de brittiska färgerna (lila, grön, vit) och en med de amerikanska (lila, vit, gul) och därmed gjort henne till förkämpe för kvinnlig rösträtt. Raden av ikoner representerar avslutningsvis 1900-talets kvinnorörelse/r: blåstrumpornas kamp för utbildning och bildning, de radikala feministernas jämställdhetskamp, fredsrörelsen med kvinnor för fred, ekofeminismen och slutligen respekten för moder jord symboliserad av ett pentagram.
Me cuidan mis amigas, no la policía
Av Turid Vallgårda
På svenska ungefär: Polisen tar inte hand om mig, det gör mina vänner. Ett svar på ett system som allt för ofta inte förmår hantera våld mot kvinnor och flickor och en hyllning till andra skyddsnät som skapas.
