I mars bjöd Praktisk Solidaritet in till Workshop i Artivism med Rebecca Vinthagen! Genom inspirationsföreläsning, diskussionsövningar och reflektioner delade deltagarna med sig av erfarenheter, metoder och kreativa idéer för att engagera sig praktiskt och påverka rättvisefrågor man brinner för. Genom exempel på normkreativa metoder, konstuttryck och aktivism syftade kursen till att ge deltagarna verktyg att gå från tanke (kanske även ilska och hopplöshet) till action.
Till workshopen – som leddes av Rebecca Vinthagen från Settings.se – kom 17 dedikerade deltagare från olika bakgrunder. Flera av dem var engagerade i Clowner utan gränser och några var studenter som bl a praktiserade på Sida och civilsamhällesorganisationer. Redan vid presentationsrundan framgick det att det fanns många problem som deltagarna ville aktivera sig kring särskilt. Klimaträttvisa, barns och ungas rättigheter i konflikter och krig, urfolksrättigheter och våld mot kvinnor engagerade flera av deltagarna.
Många av dem hade erfarenhet av vissa aktioner och kampanjer med inslag av artivism sedan tidigare, några använde poesi och sång som uttryck. I deltagarskaran fanns spoken word poeter, scenkonstnärer och musiker men också personer som inte tidigare använt sig av konst eller de som ville väcka till liv den kreativa aktivism som de kanske en gång haft.
Hoten mot demokratin och civilsamhället
En övergripande problematik som i stort sett alla lyfte var de senaste årens hårda nedskärningar i civilsamhället i allt från kultur, folkbildning, fredsrörelsen och jämställdhetsfrågor. Det fanns också en oro över hur de högerpolitiska tongångarna skapat omtolkning av mänskliga rättigheter och demokrati som partipolitiska teman som hör till vänstern, snarare än allmänna, demokratiska grundvärderingar.
Vad som också uttrycktes av deltagarna var att de uppfattar “världens tillstånd” och orättvisorna så övermäktiga att de känner ett stort behov av att landa i lösningar och steg framåt för att kunna skapa förändring på olika plan.
Flera av deltagarna uttryckte att de söker nya vägar, perspektiv och sätt med vilka de aktivt kan arbeta för att skapa uppmärksamhet kring mänskliga rättigheter och demokrati-frågor. Några vill utforska vidare på ett djupare plan hur de skulle kunna använda sig av artivism i sina jobb och engagemang osv. Flera uttryckte hur de ville hitta kraften tillsammans med andra för att gå vidare från tankar till handling.
Någon nämnde att hen var mycket aktiv att dela inlägg på instagram och delta i namninsamlingar som en “minimum”-aktivisthandling, men att det inte stillar det känslomässiga behovet av att praktiskt och gemensamt kunna vara med att påverka sitt samhälle. Andra kommentarer handlade om att det är svårt att sålla i all information och i alla orättvisor, att kunna sikta in sig på något som man tror kan göra skillnad.
Exempel på hur en kan ta tag i sin aktivism
Rebecca Vinthagen som arbetat i 20 år med konst, iscensättning, aktivism, normkritik, ickevåld och ledarskap mm – presenterade exempel på hur konst och normkreativitet kan användas i aktivistiskt syfte – hur konstnärliga, kreativa och normkritiska perspektiv på väldigt explicita sätt är effektiva att lyfta orättvisor och förtryck. Att få människor att se något ur en annan vinkel och att fundera.
Hon drog flera exempel på hur konst och normkritiska grepp på aktivism (normkreativitet) används i allt från Greenpeace uppmärksammade kampanjer mot fossiljättar och dålig klimatpolitik, till aktioner för att skydda människor från homofobiska attacker. Ibland kan artivismen verkligen röra runt i grytan. Ett exempel handlade om hur en kan leka med begrepp som i vanliga fall används i negativ bemärkelse för att vrida betydelsen. Innan valet 2022 skulle en samverkansgrupp av konstnärer, filmare och kulturproducenter skapa en utställning på Sergels torg där temat var solidaritet och att bryta mönstret av politisk polarisering och “vi och dom” tänket som var mycket tydligt i valkampanjen. Att skapa en valaffischering med fokus på medmänsklighet. Utställningen skulle bestå av alternativa valaffischer som med fakta och statistik visade på en rättighetsbaserad berättelse om Sverige. “Vem betalar för avdragsberoendet?” eller “En skola i världsklass” omskrivet till “en värld i samma klass”. I sista sekund blev utställningen abrupt inställd av stadsdelsdirektören, som menade att konsten var parti-politisk.
Under workshopen lyftes vardagsaktivismen som en viktig del för att skapa förändring genom att ifrågasätta och förändra normer och orättvisa maktstrukturer. Dels genom att syna sig själv, sina egna perspektiv och fördomar för att på så sätt starta förändringen inifrån. Dels genom vardagliga, konkreta och fredliga handlingar som exempelvis att bistå med läxhjälp, äta mat som är mer miljömässigt och etiskt hållbar eller att skriva en insändare till din lokala tidning. Micro-Action-Movement är ett initiativ som syftar just till att göra det enkelt att bidra till förändring och ett mer rättvist och hållbart samhälle.
Några sammanfattande medskick från Rebecca Vinthagen var:
-
Hitta den normkreativa ingången för din artivism, alltså skapa en handling som syftar till att förändra, bryta mot och twista normer.
-
Ge mer kreativa och konstruktiva förslag än enbart uppmärksamma det ni är emot.
-
Agera som om slaget redan är vunnet. Måla upp en mer inspirerande bild av hur vi kan leva.
-
Ha koll på maktanalysen. Använd t ex referensgrupper för att undvika blinda fläckar, fundera på målgrupp, representanter, tolkningsföreträde.
Gatuteater, humor och att aktivera sig tillsammans
Deltagarna delade upp sig i grupper om teman som de kartlade i början av workshopen. En grupp fokuserade på strategier för hur de genom gatuteater/gatukonst och humor kunde framhäva det absurda i visitationszoner och rasprofilering. En annan grupp spånade på hur de på sitt universitet kunde lyfta urfolks perspektiv inom forskning och vetenskap.
Att samlas med andra som har liknande utgångspunkter och få inspiration var en motor för dem och bidrog till att de kunde fokusera och skapa en mindre yvig idé för aktion eller kampanj. En deltagare konstaterade att syftet med artivism är att “det ska landa i en känsla” hos den som upplever aktionen, som tar emot informationen.
“Vi vill försöka få fram hoppet hos människor, vilket är något man måste ta fram hos sig själv. Det är som om hopplösheten har blivit normen i samhället och att man på vägen har tappat sitt hopp. Men att alla har det i sig och en måste bara hitta det där igen. Vilket är ett stort uppdrag för aktivismen idag.”
“Vi funderar mycket på målgruppen – för vem är en viss typ av artivism effektiv? Inte alla vill eller kan ta in artivism som del av ett större budskap – och det får vara ok.”
“ Även de små och lokala initiativen räknas. För om konsten och budskapet kan röra om i den emotionella grytan hos några få människor skapar det förändring där.”
I utvärderingen efter kursen delade deltagarna med sig av de tankar som väckts hos dem. Några av kommentarerna var att de fått ny inspiration tack vare möten med nya människor, skapa kontakter med andra konstutövare som vill arbeta med artivism, att stöta och blöta idéer och tankar som faktiskt kan leda till handling. Att det finns många organisationer som jobbar på olika sätt med aktivism (exempel från workshopen) och hur viktigt och möjligt det är att samarbeta med andra för att påverka.
Sammanfattningsvis bidrog workshopen till att starkt inspirera och motivera deltagarna till att kreativt skapa och engagera sig. Men också att dyka djupare i det enorma hav av kreativa och normbrytande metoder som skapats och fortsätter skapas av människor som kämpar för en värld där mänskliga (och naturens) rättigheter respekteras.
