Även om Praktisk Solidaritet inte längre jobbar direkt med de västsahariska flyktinglägren så står vi upp i solidaritet med det västsahariska folket och strävan efter rättvisa, frihet och rätten till sitt land. 

Bakgrund

Västsahara var en spansk koloni från slutet av 1800-talet fram till 1975 då Spanien drog sig tillbaka efter FN:s krav på avkolonisering. Men istället för att området fick självbestämmande, som FN beslutat 1963, ingick Marocko och Mauretanien ett hemligt avtal med den utgående Franco-regimen genom vilket området ’såldes’ av Spanien mot en del av vinsterna från fosfatutvinningen och fisket. Polisario (Frente Popular de Liberacíon de Saguia el Hamra y Rio Oro) är Västsaharas befrielserörelse som bildades 1973, efter att år av fredliga protester ej gett resultat. När Marocko och Mauretanien invaderade 1975 var det Polisario som stred för saharierna. Mauretanien besegrades snart, men Marocko kontrollerar än idag den större delen av territoriet som är uppdelat av världens längsta minerade mur. Den väpnade konflikten fortgick tills en vapenvila slöts 1991 då både Marocko och Polisario gick med på FN:s fredsplan. Enligt denna skulle Västsaharierna få rösta om självständighet eller integration med Marocko. Men  omröstningen har fortfarande inte blivit av eftersom Marocko vägrat acceptera de röstlängder som fastställts av FN:s Minurso-mission. Upprepade gånger har Marocko gått tillbaka på sitt ord. 1997 fastställdes Houston-avtalet, där båda parterna godkände identifikationen av röstberättigade och band sig att acceptera omröstningens resultat. Men när de ca 84 000 som skulle få rösta stod klara drog sig Marocko ur avtalet och omröstningen blev inte av.

Flyktingar och olaglig handel med naturresurser

En stor del av Västsaharas befolkning flydde 1975 för att söka skydd på andra sidan gränsen mot Algeriet. Där upprättades tillfälliga läger i väntan på att få kunna återvända till ett fritt hemland. Nästan 45 år senare väntar 173 000 västsaharier fortfarande på att få återvända från den algeriska öknen. Under tiden gör Marocko stora ekonomiska vinster på försäljningen av västsahariska resurser – resurser som både FN, Internationella domstolen i Haag och EU:s egen domstol (genom upprepade domar) har slagit fast att regimen inte har någon rätt till. Trots detta verkar den praktiska trenden gå i motsatt riktning; EU antog 2019 två handelsavtal med Marocko som innefattar de olagligt åtkomna resurserna från västsaharisk mark och dess vatten. Under covid-19 pandemin och i och med Rysslands krig mot Ukraina ökade livsmedelspriserna markant och begränsade tillgången till livsmedel i lägren.  Enligt WFP (2024) är 11 procent av barnen i lägren akut undernärda, hos små barn räknas 28,8% som kroniskt undernärda och 53,5% av kvinnorna lider av anemi/blodbrist (brist på järn och/eller andra viktiga vitaminer som t ex B12). 

Vill du veta mer? 

I Sverige och Norden finns ett flertal organisationer som arbetar för Västsaharas självständighet. Afrikagrupperna, Artikel 2 (tidigare Emmaus Stockholm), Svenska Västsaharakommittén och Støttekomiteen for Vest-Sahara är exempel på sådana. Tidskriften Västsahara ger ut ett nyhetsbrev med aktuell information på svenska.

Mycket information finns också att hämta på SolidarityRising (Bike4WesternSahara)  där Benjamin och Sanna från Sverige cyklar genom 40 länder i världen för att möta politiker, organisationer, civilsamhälle och företag i syfte att uppmärksamma situationen i Västsahara. Följ även deras Instagram Solidarityrising.

Equipe Media är en mediaorganisation som delvis består av exil-västsaharier som rapporterar om och från ockuperade Västsahara och uppmärksammar marockanska militärens/polisens övergrepp och våld mot västsaharier mm. Internationellt är ARSO och WSRW, som fokuserar på handel med illegala naturresurser från det ockuperade området, två exempel på informationskällor.

SADRs (Västsahariska republikens) officiella public service-företag Sahara Press Service ger löpande information.

Den FN-ledda insatsen MINURSO har även de information.