När vi intervjuar Anna Arvidsdotter, poet och författare från Malmö, har hon precis satt sig in i skrivandet och skapandeprocessen av en dikt som ska tolka novellen “Förbudet”. Anna är van att förmedla sin poesi på bl a spoken word scenen.
Hur ser din skrivandeprocess ut just nu?
Jag har läst igenom novellen och börjat fundera på hur jag kan skriva på ett sätt som funkar för mig. Jag har fått en del inspiration och associationer till aktuella händelser idag som t ex det som händer i Norrköping nu – där kultur och fritidsförvaltningen där ska flyttas över till ett nytt superkontor och läggas under Tillväxtenheten.* Jag tycker att det är skrämmande hur till och med bildningsidealet är borta inom borgerligheten. Det fria, skattefinansierade kulturlivet har ju kunnat verka under premissen om armlängds avstånd vilket betyder att politiken inte ska lägga sig i vad som produceras. Det blir man ju lite av med när det blir kommersiellt på det här sättet. Det riskerar att göra att kultur som inte smeker medhårs kommer att filas bort automatiskt. Det är ju svinläskigt.
Det känns lite som satir eller dålig sci fi och jag är lite inspirerad av det. Jag försöker bygga ihop dikten så verklighetsnära som jag kan. Det ska ju också bli en bra text inte bara plakatpolitiskt.
*Inslag ur Sveriges Radio den 24 augusti 2023. Praktisk Solidaritets anm.
Vad i texten kände du särskilt för?
Jag har plockat ut en del formuleringar ur texten som är intressanta, t ex “se bara till att göra som de säger så får du inte problem”. Men det jag främst tar med mig är normaliseringen, hur lätt karaktärerna vaggas in i världsordningen och att de bara finner sig i det utan att skapa någon dialog eller vilja något annat.
Kan du dra paralleller med dagens skeenden och politiska utveckling i Sverige och Europa?
Jag tycker att det känns påtagligt med hur fascismens är på återtåg i Europa men också i Sverige, det sker ju också på det här subtila sättet som i novellen (där det börjar med ett absurt förbud).
Man ändrar språket, man dras in i maktens rum, lyckas skifta diskursen och idag reagerar vi inte på samma saker som vi reagerade på för tio år sedan. Det är inte skrämmande på samma sätt som för tio år sedan, eller så är det så att vi snarare har vant oss. Det känns som en jättetydlig rörelse i hela Europa. Sen är det ju ännu värre i t ex Ungern än vad det är i Sverige när det kommer till t ex förbud och censur, men det är ändå påtagligt här i Sverige. Det är ju också en relativism som är farlig, att “så länge Ungern är värre än Sverige” så kan Sverige klappa sig på axeln.
Anna är aktiv i flera konstnärliga och samhällspolitiska föreningar och är författare till flera böcker. Hon deltar vid bokbord och olika scenframträdanden och är i offentligheten ofta. Hon ger ett exempel på hur hon personligen märkt av hur antidemokratiska krafter blivit mer närvarande.
Jag personligen blev trakasserad av nazister för ett år sedan. Inom författarförbundet har de märkt en drastisk ökning efter valet i Sverige (2022). Man har inom förbundet satt upp en arbetsgrupp för just kulturarbetare som har utsatts för hot. Den förändringen är kännbar.
Det är en skrämseltaktik för att få mig att inte skriva om det jag gör, att få mig tyst. Jag är inget stort namn, men det kanske gör att jag anses som lättare att tysta. Men jag är inte rädd.
Din kreativa process, hur ser den ut?
När jag skapar min poesi utgår jag oftast från en känsla som jag får, något som händer i mig när jag betraktar världen och omgivningen. Känslor som jag måste få ut på nåt vis. Ibland kan det vara en formulering som dyker upp som jag känner att jag vill utveckla eller bygga vidare på. Ibland är det som nu, något slags insamlande av olika referenspunkter som jag försöker pussla ihop. Jag har inte fått något sånt här specialuppdrag förut på ett så pass konkret tema (att tolka en novell). Det ska bli intressant att hitta vad det rymmer!
Vad är speciellt med att ta fram ett poetiskt verk på det här sättet?
Jag har ju gått igenom många skrivarövningar där man på olika vis är styrd. Jag har också fått beställningar där man ska läsa på ett bredare tema. Att få ett redan skrivet verk och att tolka det gör ju något med skrivarprocessen. Texten blir ju riktad på ett sätt som både är spännande och sätter upp staket för en. Och de här staketen kan ju också bli väldigt givande eftersom de sätter ramar som gör att jag inte kan springa åt andra håll, och det är spännande att veta vad som händer då.
Kan alla ta till sig den konstformen eller måste man vara bevandrad i poesi?
Det går ju att göra spoken word på så otroligt många olika sätt. Den kan vara väldigt rak, direkt och lättförstådd men också med komplexa rimscheman och djupa underfundigheter.
Det är talande att just spoken word scenen är en sådan scen som många som inte vanligtvis läser poesi rör sig till. Även om de inte ägnat sig åt att skriva så mycket. Det är en tillgänglig konstform på det sättet.
Hur kan poesi få folk att gå från ord till handling?
Poesi är ju inte trolleri så man kan inte få folk att göra vad man vill. Men hade jag inte trott att det haft en kraft så skulle jag ju inte ägnat mig åt detta. Jag tror verkligen att konst generellt har en påverkanskraft. Sen kanske det inte alltid går så snabbt att man är på en läsning och sedan direkt går och blir medlem i nån förening eller anordnar en manifestation. Men bara det att det kan väcka nånting i en som får ligga och mala, som man kanske diskuterar med en vän, är viktigt. Konst får en att tänka helt enkelt. Det är nödvändigt för att man ska gå till handling och faktiskt göra något.
Vad har spoken word för fördelar när det kommer till att belysa samhällsproblem och uppmärksamma viktiga teman?
Fördelen är framförallt direktheten. Man är ju i samma rum samtidigt som den som tar emot texten. För mig som står på scen känner jag ifall jag har rummet med mig. Jag tror också att läsupplevelsen och när man tar in texten, den blir större när man delar det. Precis som att standup är roligare när man sitter i ett knökat rum där alla andra skrattar så blir en dikt mer effektfull när alla runt en också processar den. Det är väldigt fint med den här konstformen.
På vilket sätt är konst nödvändigt för att värna demokratin och mänskliga rättigheter? Är det viktigare nu än någonsin?
Det finns och har alltid funnit något slags hot mot demokrati, fri- och rättigheter så som vi känner dem. Det finns ingen period i historien som är så lugn att vi inte behöver konst som ifrågasätter, att vi inte behöver tänka.
Sen är det ju mer akut ju farligare världen ter sig. Och där är vi helt klart på nån uppgång och strukturförändring i samhället som sätter krafter i spel. Då behöver vi också vara med som individer och hitta varandra.
Jag hoppas att konsten kan väcka upp oss från den här känslomässiga distanseringen. Vi är nog väldigt många som är alienerade från vårt eget känsloliv och om man inte bryr sig om någonting så vill man heller inte göra något åt saken. Där finns en förändringskraft i konsten.
Vad skulle du säga till personer som tvekar inför att ta steget mot att skriva poesi eller på andra sätt uttrycka sig genom konst?
Bara kör! Vad är det värsta som kan hända? Om man känner att man har en nyfikenhet inom sig så tänker jag att det alltid finns ett värde i att utforska den, oavsett vad det är för ämne. Den drivkraften är viktig att hålla vaken.
Vad ser du fram emot i projektet framöver?
Det ska bli jättekul att se hur olika vi har tolkat novellen och vilka vägar de har valt. På ett vis är den supertydlig men den är också väldigt översättningsbar, det går att göra väldigt mycket med den. Jag tycker det är jättekul med den här sortens projekt som verkligen vill nånting som går in för en vision och inte skäms för det.
Text: Kajsa Vårsjö
Vill du mingla med Anna och höra hennes färdiga poesi för Skriv Agera Reagera? Välkommen till vårt event AGERA-DAGEN den 9 december på ABF-huset i Stockholm! Mer info kommer snart i kalendariet och på vår instagram.
